Där askan blommar

Phú Mỹ Village, Mars 1969. Trang torkar svetten ur pannan och känner hungern riva i magen. Tillsammans med sin yngre syster Quỳnh har hon arbetat på risfältet sedan soluppgången. Nu hänger åskan i luften och de är på väg hem längs den grönskande byvägen. Då och då ser sig Trang oroligt omkring, rädd att stöta på soldater.

Så hör hon en cykel och får syn på sin tidigare skolkamrat Hân i en rickshaw. De brukade vara bästa vänner, men för ett år sedan lämnade Hân byn och for till Sài Gòn. Hon sägs arbeta på ett amerikanskt företag, och skickar hem så mycket pengar att hennes mamma haft råd att bygga ett riktigt hus.

Trang ser sig om efter någonstans att gömma sig. Hennes väninna är rik nu och Trang skäms över sina trasiga kläder och smutsiga händer. Ända sedan flickornas far kom hem från inbördeskriget som en bruten man har familjens liv blivit sämre och sämre. Varken Trang eller Quỳnh har lyckats ta examen i skolan. De är så trötta efter de långa arbetsdagarna att de somnar över skolböckerna.

Cykeldroskan bromsar in och Hân ropar hej. Hon ser glamourös ut i en blommig blus och blanka svarta byxor. Snart har de börjat prata med varandra, och Hân blir förtrolig. Hon berättar att hon kan ordna jobb åt systrarna i Sài Gòn. Allt de behöver göra är att se söta ut och dricka ”Sài Gòn te” med amerikanska soldater i en bar.

Phú Long Orphanage, Sài Gòn, 1972. Syster Nhã vaknar av ett spädbarns gråt. Natten är mörk, utan stjärnor eller månljus, så hon tar sin ficklampa och öppnar barnhemmets port. I det svaga ljuset ser hon att det hänger ett knyte i det stora trädet precis utanför. Inuti ligger en liten pojke av blandad härkomst.