Möt PeKå Englund:

PeKå

PeKå Englund är född 1968 och 
delar sin tid mellan Örebro och Stockholm. Han är verksam som journalist och affärsutvecklare i mediebranschen. Han valde jobbet som journalist för att det var ett bra sätt att kunna skriva och ändå kunna hålla löftet till sig själv: att aldrig, aldrig någonsin bli författare som sin excentriske morfar, som skrev en bok när han var ung och sedan jobbade med samma mästerverk tills han dog utan att bli färdig med det.

Varför kallas du PeKå?

Det var så många som hette Per så jag fick heta mina initialer istället. Ingen sa något annat än PeKå, så jag visste att det var allvarligt om mina föräldrar ropade Per.

Vad fick dig att till slut skriva din första bok?

Jag fick en idé som inte ville lämna mig i fred och skrev klart Född på en söndagpå 13 veckor. Jag hade inga planer på att bli utgiven, men författarcoachen Ann Ljungberg läste manuset och hon tipsade agenten Maria Enberg om boken. Sedan blev det som det blev.

Blev författarskapet som du hade tänkt dig?

Nej, det är mycket roligare än jag trodde! Det känns mer okomplicerat och avslappnat att snacka om böckerna från hjärtat, inför en fullsatt Oscarsteater, än att vara medbjuden på middag. Å andra sidan kan jag säga nästan precis vad som helst, men jag har förmånen att inte ha någon som skäms för mig. Jag skäms inte ens själv.

”Född på en söndag” handlar om Jalle – vilka drag hos honom har du hämtat ifrån dig själv?

Jalle är ett typiskt stöd-jag. I händerna på en mer utåtriktad person gör han vad som helst för att vara till lags. Man kan säga att han är medberoende till någon som missbrukar uppmärksamhet. Så illa är det inte för mig. Men precis som Jalle har jag hållit mig i bakgrunden i massor med år och försökt att supporta andra efter bästa förmåga.

Har du också Tintinsaker och böcker hemma?

Jag har massor med Tintin-prylar och böcker och har delat upp samlingen mellan Stockholm och Örebro för att det inte ska se för stört ut.

Hur skapar du dina karaktärer?

De bara dyker upp i skallen och ockuperar det lilla utrymme som finns kvar bland allt annat som snurrar runt. Men när jag kör bil tänker jag inte på någonting alls och då tar karaktärerna över helt.

Vem är krokodilen som du skriver om i boken ”Några rader till Svartåns naste krokodil” ?

Det är chefredaktören på Nicks tidning som har snuvat honom på toppjobbet. Men han gillar henne ändå. Hon är inte som hajarna i styrelsen och så har hon jättemånga fina tänder som Nick räknar i smyg när hon ler. Och Lena rimmar på Gena som hade massor med tänder och var med i teve och som var... en krokodil!

Har du några fler böcker på gång?

Tredje boken är en uppföljare till Född på en söndag. Jag är helt matt och skrattar för mig själv när jag skriver ner det som Jalle och de andra gör.
 Men så slog det mig att en gammal kollega från nattredaktionen på Aftonbladet vore perfekt att skriva tillsammans med. Han heter Jan Huss och vi har jobbat med tusentals texter tillsammans och tänker väldigt lika. Så vi arbetar med en trilogi ihop. Det är spänning och humor. Vi drivs av skaparlust och har grymt kul ihop.

Här kan du köpa Några rader till Svartåns finaste krokodil och Född på en söndag.