Kärleken och de sista människorna på jorden
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Björn och hans 5-åriga barnbarn – överlevare bland ruinerna i ett katastrofdrabbat Stockholm
Kärleken och de sista människorna på jorden är en alldeles unik roman – någonting du aldrig tidigare läst, en apokalyps med självbiografiska inslag, där Björn Ranelid spänner sin inlevelseförmåga till bristningsgränsen. Vacker – men skrämmande – läsning utlovas!
Femårige Ryder har lärt sig vad ordet signalement betyder. Han vill att hans morfar Björn ska efterlysa hans mamma, pappa och lillasyster, skriva deras namn på en lapp och lägga till deras signalement. Tusentals efterlysningar finns nu på uppsatta på träd, husfasader och dörrar runt om i Stockholm. En man som heter Anders Lager kommer till Kungsträdgården varje dag och ropar namnet på sin älskade hustru. När Ryder hör honom säger han: Morfar, vi måste också ropa efter mamma, pappa och lillasyster varje dag. Och utan att skona sin morfar fortsätter han: Du ska göra som Ander Lager. Ropa mormors namn på gator och torg. I den stunden känner sig Björn mycket liten och villrådig.
Ja, katastrofen har drabbat Sveriges huvudstad. Stockholm ligger i ruiner. Döda människor flyter i vattnen, bråte hopas på gatorna, svårt skadade personer syns överallt. Bland ruinerna vistas Björn Ranelid och hans barnbarn Ryder. De vet inte var deras anhöriga är eller om de ens lever. Björn och Ryder sover i ett bergrum inne i Mariaberget och var eller varannan dag går de till Jakobs kyrka, där mat till de nödställda delas ut.
Björn känner att hans livs viktigaste uppgift är att ta hand om barnbarnet, se till att han överlever och hålla honom på gott humör. Därför berättar han ljusa minnen från sin egen barndom. Trots all förödelse finns det ljuspunkter i tillvaron. En kör sjunger i kyrkan och en orkester spelar i operahuset och i slottets östra flygel, som inte har rasat, startas en skola.
En del av överlevarna begår ofattbara våldsbrott medan andra visar barmhärtighet och försöker lyssna på varandra. För Björn, Ryder och många andra betyder ansikten, möten, blickar plötsligt mycket mer än materiella ting. Omtanke är det enda de har att hoppas på. Och kärleken förstås. För när hela civilisationen har krackelerat handlar allt om att återerövra de grundläggande värdena i livet för att både kropp och själ ska kunna överleva.
Läs mer
Björn Ranelid
Björn Ranelid, född 1949 i Malmö, bor i Stockholm och har sommarhus på Österlen. Efter debuten 1983 har han skrivit en lång rad böcker – romaner, biografier och sakprosa. Senast utgivna är Fantastiska kvinnor i vattentornet (2018) och Bill Nilssons sista vita skjorta (2020). 1994 fick han Augustpriset för romanen Synden och han har sedan debuten sålt mer än en miljon böcker i Sverige.
Björn och hans 5-åriga barnbarn – överlevare bland ruinerna i ett katastrofdrabbat Stockholm
Kärleken och de sista människorna på jorden är en alldeles unik roman – någonting du aldrig tidigare läst, en apokalyps med självbiografiska inslag, där Björn Ranelid spänner sin inlevelseförmåga till bristningsgränsen. Vacker – men skrämmande – läsning utlovas!
Femårige Ryder har lärt sig vad ordet signalement betyder. Han vill att hans morfar Björn ska efterlysa hans mamma, pappa och lillasyster, skriva deras namn på en lapp och lägga till deras signalement. Tusentals efterlysningar finns nu på uppsatta på träd, husfasader och dörrar runt om i Stockholm. En man som heter Anders Lager kommer till Kungsträdgården varje dag och ropar namnet på sin älskade hustru. När Ryder hör honom säger han: Morfar, vi måste också ropa efter mamma, pappa och lillasyster varje dag. Och utan att skona sin morfar fortsätter han: Du ska göra som Ander Lager. Ropa mormors namn på gator och torg. I den stunden känner sig Björn mycket liten och villrådig.
Ja, katastrofen har drabbat Sveriges huvudstad. Stockholm ligger i ruiner. Döda människor flyter i vattnen, bråte hopas på gatorna, svårt skadade personer syns överallt. Bland ruinerna vistas Björn Ranelid och hans barnbarn Ryder. De vet inte var deras anhöriga är eller om de ens lever. Björn och Ryder sover i ett bergrum inne i Mariaberget och var eller varannan dag går de till Jakobs kyrka, där mat till de nödställda delas ut.
Björn känner att hans livs viktigaste uppgift är att ta hand om barnbarnet, se till att han överlever och hålla honom på gott humör. Därför berättar han ljusa minnen från sin egen barndom. Trots all förödelse finns det ljuspunkter i tillvaron. En kör sjunger i kyrkan och en orkester spelar i operahuset och i slottets östra flygel, som inte har rasat, startas en skola.
En del av överlevarna begår ofattbara våldsbrott medan andra visar barmhärtighet och försöker lyssna på varandra. För Björn, Ryder och många andra betyder ansikten, möten, blickar plötsligt mycket mer än materiella ting. Omtanke är det enda de har att hoppas på. Och kärleken förstås. För när hela civilisationen har krackelerat handlar allt om att återerövra de grundläggande värdena i livet för att både kropp och själ ska kunna överleva.
Läs mer