Det sjön ser
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Sophies val
”Kan man bli förälskad i en sjö som om den vore levande? Ja, i denna romanpärla som verkligen griper tag i läsarhjärtat blev jag det.”
En ny präst. En liten by. En hemlig kärlek.
Det sjön ser är en romanpärla om en liten norrländsk by mitt i 1960-talets omvandling, där landsbygden börjar avfolkas. En bok som griper tag om läsarhjärtat med en berättelse om manlig vänskap, rådiga kvinnor och om en sjö som aldrig slutar vaka över människorna vid dess strand.
Västerbottens inland, 1963. ”Det vore väl själve fan om inte Bisterliden kunde få till ett kapell där vi kan samlas.” säger mjölkbonden Georg. På byastämman är det tio män. Tre av dem har sina fruar med sig. Märta, som till vardags arbetar i affären, är ensam eftersom hennes Samuel antagligen ligger hemma och har ont nånstans. Hur kan ett sånt redigt fruntimmer ha en sån latmask till karl, tänker Georg.
Men när Märta tar till orda och det visar sig att hon och Georg är på samma sida ger kyrkorådet snart bifall till kostnaden om byborna står för arbetskraften. I två somrar och en höst håller de på och till sist står ett fint kapell bakom två kraftfulla aspar. På trappen kan man vända sig om och se en stor del av sjön.
1965. Nyprästen Eskils första predikan i det trädoftande kapellet äger rum första advent. Han tittar ut mot de sextiotvå nyfikna personer som kommit och tycker att det är en ganska bra uppslutning. För Eskil är det viktigast att vara en själasörjare, därför är han kanske lite mer personlig. Hans mor hade vänt sig i graven om hon sett honom stå och pladdra på om annat än det som står i bibeln. Hon kan gott vrida sig nåt varv, tänker Eskil.
Det är vid kyrkkaffet efteråt han ser henne för första gången. Märta står lutad mot dörrposten och han darrar till och känner hennes väsen som ett tryck över bröstet.
”Gud vet vad man måste grubbla på om man går sådär ensam utan att ha nåt i händerna” sägs det på syjuntan en kort tid senare. De tycker alla att det är märkligt att nyprästen ofta promenerar genom byn. Men Gunhild försvarar honom. Hennes Georg tycker att de ska vara glada att prästen flyttat hit. Georg har varit ute på sjön med honom och lagt nät, för ro kan han.
Genom åren visar sig nyprästen Eskil vara oumbärlig för alla i hela Bisterliden. Men är han det även för Märta? Han förstår sig inte på de känslor hon väcker inom honom …
Susanne Hugosson
Susanne Hugosson är uppvuxen i Västerbottens inland och bor i dag i Ånäset i Robertsfors kommun. Hon har under större delen av sitt liv arbetat som bonde och SO-lärare. Efter tjugofem år i skolans värld väcktes skrivlusten under en skrivarkurs på biblioteket. Hon har en stark förankring i landsbygden och dess människor, och tillbringar gärna sin ledighet i inlandet eller fjällen. Djur ligger henne varmt om hjärtat – särskilt kor och hästar – och familjen håller henne både sysselsatt och inspirerad.
Sophies val
”Kan man bli förälskad i en sjö som om den vore levande? Ja, i denna romanpärla som verkligen griper tag i läsarhjärtat blev jag det.”
En ny präst. En liten by. En hemlig kärlek.
Det sjön ser är en romanpärla om en liten norrländsk by mitt i 1960-talets omvandling, där landsbygden börjar avfolkas. En bok som griper tag om läsarhjärtat med en berättelse om manlig vänskap, rådiga kvinnor och om en sjö som aldrig slutar vaka över människorna vid dess strand.
Västerbottens inland, 1963. ”Det vore väl själve fan om inte Bisterliden kunde få till ett kapell där vi kan samlas.” säger mjölkbonden Georg. På byastämman är det tio män. Tre av dem har sina fruar med sig. Märta, som till vardags arbetar i affären, är ensam eftersom hennes Samuel antagligen ligger hemma och har ont nånstans. Hur kan ett sånt redigt fruntimmer ha en sån latmask till karl, tänker Georg.
Men när Märta tar till orda och det visar sig att hon och Georg är på samma sida ger kyrkorådet snart bifall till kostnaden om byborna står för arbetskraften. I två somrar och en höst håller de på och till sist står ett fint kapell bakom två kraftfulla aspar. På trappen kan man vända sig om och se en stor del av sjön.
1965. Nyprästen Eskils första predikan i det trädoftande kapellet äger rum första advent. Han tittar ut mot de sextiotvå nyfikna personer som kommit och tycker att det är en ganska bra uppslutning. För Eskil är det viktigast att vara en själasörjare, därför är han kanske lite mer personlig. Hans mor hade vänt sig i graven om hon sett honom stå och pladdra på om annat än det som står i bibeln. Hon kan gott vrida sig nåt varv, tänker Eskil.
Det är vid kyrkkaffet efteråt han ser henne för första gången. Märta står lutad mot dörrposten och han darrar till och känner hennes väsen som ett tryck över bröstet.
”Gud vet vad man måste grubbla på om man går sådär ensam utan att ha nåt i händerna” sägs det på syjuntan en kort tid senare. De tycker alla att det är märkligt att nyprästen ofta promenerar genom byn. Men Gunhild försvarar honom. Hennes Georg tycker att de ska vara glada att prästen flyttat hit. Georg har varit ute på sjön med honom och lagt nät, för ro kan han.
Genom åren visar sig nyprästen Eskil vara oumbärlig för alla i hela Bisterliden. Men är han det även för Märta? Han förstår sig inte på de känslor hon väcker inom honom …
