Se upp med nacken, den är väldigt ostadig. Man måste stötta. Mary Melrose, undervisar glädjestrålande sin make Patrick när han försiktigt lyfter upp deras förstfödde son, Robert. Åh …, utbrister Patrick. Hur kan man få göra sådant här utan tillstånd? Man får varken ha hund eller teve utan licens. Vi kanske kan lära oss av barnflickan – vad är det hon heter? Och var ska hon sova natten innan vi åker till mamma?

Trots faderns fruktansvärda övergrepp i barndomen, moderns oförmåga att ingripa och de många missbrukaråren verkar det som om den högvälborne Patrick Melrose lyckats ta sig samman. Han har skapat sig en dräglig tillvaro i London och utbildat sig till jurist. Kanske är han den förste på flera generationer i släkten Melrose som tänkt ägna sig åt yrkesarbete? Han har till och med lyckats gifta sig av kärlek – inte som förfäderna – för att kapa åt sig ett arv eller en titel. Nu har han tagit nästa steg mot ett stabilt och lyckligt liv och blivit far. Tillvaron borde bara bli bättre och bättre … Och det blir den. När den lilla familjen utökas med Roberts lillebror Thomas är Patrick Melrose plötsligt tvåbarnsfar. Vem hade kunnat tro det när han åkte till New York för några år sedan för att begrava sin vedervärdige far och samtidigt injicerade droger för en hel förmögenhet?

Under några veckor i augusti varje år åker den lilla familjen till Patricks mors hus i Provence, så även sommaren 2000. Det vackra huset med de stora ägorna, som för Patrick varit den enda tryggheten när resten av livet varit kaotiskt, får de bara nyttja på nåder, eftersom Patricks mor skrivit över hela egendomen på en stiftelse som drivs av en new age-guru. Men den här sommaren händer något som sätter hela familjens tillvaro i gungning och tvingar Patrick att konfrontera sitt mörka förflutna. En konfrontation som förstås inte kan ske utan en rejäl dos välformulerad ironi …