Min hand i min
Kartonnage
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Hur kunde föräldrarna överge sina barn?
En liten flicka klamrar sig fast vid sin mamma, men vuxna händer bänder loss henne ur mammans famn.
Senare sitter flickan på en sliten buss som kör längs dammiga vägar mot ett okänt mål. Hon har armarna om sina småbröder och tröstar dem med mammans sista ord: Vi kommer snart ses igen.
Varför överger man sina barn? Atefeh är fem år gammal när hon och hennes bröder smugglas till Europa. Föräldrarna är soldater i en iransk motståndsrörelse och blir kvar i organisationens militärläger. I ett slag är femåringen mamma till sina bröder.
Min hand i min är en berättelse om att växa upp utan någon annan att hålla fast vid än sig själv, om missförhållanden som skickligt städas undan och om ett samhälle som gång på gång misslyckas med att se det utsatta barnet. Men det är också en berättelse om en envist brinnande livskraft, och om modet att slutligen bryta sig fri.
Atefeh Sebdani
Atefeh Sebdani, född 1986 i Esfahan, Iran, är ingenjör och har arbetat som digital strateg och affärsutvecklare inom tech. Hon bor i Stockholm, är en prisbelönt föreläsare och driver instagramkontot @atefeh_sebdani
Hur kunde föräldrarna överge sina barn?
En liten flicka klamrar sig fast vid sin mamma, men vuxna händer bänder loss henne ur mammans famn.
Senare sitter flickan på en sliten buss som kör längs dammiga vägar mot ett okänt mål. Hon har armarna om sina småbröder och tröstar dem med mammans sista ord: Vi kommer snart ses igen.
Varför överger man sina barn? Atefeh är fem år gammal när hon och hennes bröder smugglas till Europa. Föräldrarna är soldater i en iransk motståndsrörelse och blir kvar i organisationens militärläger. I ett slag är femåringen mamma till sina bröder.
Min hand i min är en berättelse om att växa upp utan någon annan att hålla fast vid än sig själv, om missförhållanden som skickligt städas undan och om ett samhälle som gång på gång misslyckas med att se det utsatta barnet. Men det är också en berättelse om en envist brinnande livskraft, och om modet att slutligen bryta sig fri.
