Så länge Nina Grünfeld kan minnas har hon undrat vem hennes farmor var. Det enda Ninas pappa kom ihåg, och var beredd att dela med sig av, präglades av olycka och misär.

Han visste i vilket land han var född, att Frida gav honom namnet Berthold och att han sedan lämnades bort. Han visste också att han var judisk. Det var allt.

Det Nina tar reda på är att Frida föddes 1908 i en liten by i det som då var Österrike-Ungern. Hon var barn nummer åtta i en ortodox judisk familj där fadern var skomakare. Hennes äldsta syskon var närmare tjugo år äldre och flydde hembyn så snart de kunde.

När Nina på allvar börjar söka sanningen om sin farmors liv hoppas hon hitta något mer hoppfullt och ljust men det hon finner är en hemligstämplad rapport, skriven 1931 av säkerhetspolisen i den tjeckiska staden Kosice. Den gäller spionrelaterade aktiviteter och skickas vidare till landets alla stora städer. Polisrapporten är bara den första i en lång rad.

Men vad hände med Frida efter förhöret i Kosice? Vad hade hon gjort? Prostituerat sig eller spionerat? Och varför lämnade hon bort sitt barn?

Under åren har Nina ofta tänkt att Fridas historia kanske borde få förbli undangömd – att hon borde få vila i frid. Men samtidigt inser hon att gåtan om farmoderns liv måste lösas, för att förstå henne och den omvälvande tid hon levde i, men också för att förstå sig själv.

Under sökandet inser Nina alltmer vilket privilegierat liv hon själv lever och hur lite som krävs för att allt ska förändras.

När sökandet efter flera år går mot sitt slut gör Nina en upptäckt som övertygar henne om att hon har Fridas välsignelse att berätta …