Örebro. Natten är på väg mot gryning och Kriminalinspektör Kristoffer Bark är både lycklig och oroad på samma gång. Just nu, när Mia Berger ligger i hans famn, känns allt fint. Men så snart hon lämnar hans lägenhet kommer magin brytas. Då är de bara arbetskollegor – inget mer. Ingen får ana att de har ett kärleksförhållande. Om polisområdeschefen får veta att de har en relation kommer någon av dem bli av med jobbet. Men det är inte bara därför de håller låg profil. Det som skrämmer Mia är något helt annat och avsevärt mycket värre. I åratal har hon levt i skräck för mannen hon en gång flydde från.

Plötsligt ljuder en skarp signal. Vem ringer halv fem på morgonen? Mia svarar oroligt men möts av tystnad. Någon andas bara i andra änden.

”Det är han! Han har hittat mig!” Mias röst är full av panik när hon lägger ifrån sig telefonen. Kristoffer håller om henne och försöker hitta en logisk förklaring. Han vet att Mias rädsla drar i väg med henne ibland. Som när hon trodde att hon såg sin förövare på tågstationen i Stockholm, trots att han sitter i fängelse.

För att lugna Mia föreslår Kristoffer att hon ska ringa sin son, Alex, som också är polis. Signalerna går fram och efter vad som känns om en evighet svarar Alex. Han mår bra, men just som de ska avsluta samtalet kommer ett larm. Två döda, en kvinna och en man, samt en medvetslös person har hittats i en igenspikad bastu i Karlskoga.

Kristoffer och Alex skickas till brottsplatsen. Den medvetslösa mannen förs till akutmottagningen. Hans minnen av kvällen är avgörande, men någon verkar vara ute efter att ta även hans liv ...

Mia Berger kallas in som psykolog för att göra en gärningsmannaprofil. Samtidigt blir hon mer och mer rädd. Är hon paranoid – eller är det någon som förföljer henne …?