Hennes resväska är bland de sista som dyker upp på bagagebandet. Hittills har allt gått bra, nu är det bara ett hinder kvar. Tullen. Hon tvekar någon sekund men väljer ändå den gröna utgången. Det går galant, ingen tar någon notis om henne och äntligen kan hon andas lite lättare.

Så hör hon en man som ropar Masjenka. Först reagerar hon inte, hon har inte vant sig vid sitt nya namn ännu. Men där står han, hennes nya kärlek Oleg, och hon kastar sig i hans famn. Äntligen ska deras liv börja.

Första gången de går på fest tillsammans håller hon låg profil. Bland gästerna finns många läkare och kolleger till Oleg, flera av dem är inblandade i ett lukrativt sjukvårdsprojekt som han håller på att starta. De få som kan engelska på festen undviker hon, ingen får genomskåda de vita lögnerna hon har lurat i Oleg om sin bakgrund.

Hon måste förstås lära sig ryska, men varken Oleg eller hon tycker att det är någon brådska. Masjenka är helt nöjd med att bara vara med honom. Oleg behandlar henne som en drottning och hon känner sig, kanske för första gången i sitt liv, helt trygg. Men när han ber att få hennes pass, för någon detalj med myndigheterna, hinner hon ändå tänka att hon åtminstone borde ta ett foto av det, för säkerhets skull. Det slår henne att ingen i hela världen utom Oleg vet var hon finns. Vad har hon gett sig in på egentligen?