Uppsala 1942. Det är kvalmig sensommar när Ruth anländer till sitt studentrum. Genom fönstret ser hon domkyrkans röda tegel stråla i augustisolen. Innan hon lämnade sitt hem sa hennes mor att det är två saker hon behövde skaffa sig: en utbildning och en make som kan sörja för henne. Men hon gav henne även strikta instruktioner att aldrig lita på någon, ligga lågt, och framför allt, att aldrig berätta för någon. Men Ruths hemlighet blir inte långvarig, snart tycks alla i staden veta att hon är judinna. Om hon är i direkt fara är oklart, men det finns nazister på campus. Och rapporterna från andra sidan Östersjön skvallrar om den hemska behandling hon skulle få utstå om tyskarna tar sig över till Sverige.

Ruth gör sitt bästa för att smälta in men hon känner hela tiden en oro inom sig, och inför sina kamrater och professorer. Hon känner deras blickar och anar deras tankar. Ibland kan hon lyckas känna sig normal, men då kommer ofta frågan från en oväntad person: Är du judinna?

När Ruth träffar Carl faller hon direkt för honom, hans intellekt och hans fumliga charm. Och han för henne. Men vågar hon berätta för honom om sin hemlighet? Och hur ska hon reagera när hon får veta att Carl själv bär på något mycket värre. För bara några år sedan var han engagerad nazist. Skrev tal och pamfletter fyllda med propaganda. Även om han har lämnat nazismen bakom sig har han svårt att göra upp med idén att älska en jude. Jag får inte bli förälskad i henne, försöker han övertala sig själv.

Andra världskrigets grymheter har analyserats otaliga gånger, och frågan om ansvar och skuld fortsätter att väcka debatt. Men hur lever man vidare med skammen? Den kan anta många former och bäras även av dem som själva drabbats av hatet. Genom sin egen familjehistoria undersöker Elin Ylvasdotter här hur skammen kan leva kvar över generationer – och hur hoppet om kärlek ändå kan förändra allt.