Ormen i Essex

Cora Seaborne bor i Londons mest fashionabla kvarter och är nybliven änka. Äktenskapet var inte särskilt lyckligt, och rollen som societetsfru har aldrig passat den egensinniga Cora. Nu, några veckor efter makens död, känner hon sig nästan skamligt glad när hon plockar av sig pärlörhängena och klär sig löst och ledigt. Hon vägrar bära något som snör ihop midjan på ett obekvämt sätt. Äntligen! Det är en stor befrielse att strunta i att se vacker ut!

För att få miljöombyte reser Cora till landsbygden i Essex tillsammans med sin sällskapsdam Martha och sin son Francis. De hamnar i den lilla byn Aldwinter, där rykten om en sjöorm börjat sprida skräck bland lokalbefolkningen. Det sägs att ormen väckts ur sin slummer när en jordbävning några år tidigare fick havet att resa sig i skummande vågor. Enligt urgammal folktro bär ormen ansvaret för alltifrån missväxt och solförmörkelse till benbrott, försvinnanden och dödsfall.

Den vetenskapsintresserade Cora fascineras av berättelserna. Hon kan inte släppa tanken på att det skulle kunna vara en oupptäckt art, eller kanske en levande fossil?

Cora njuter av havsluften och vandrar ofta genom det vackra landskapet klädd i sin älskade tweedrock och leriga kängor. Under en av vandringarna hör hon ett obehagligt skrik. Och plötsligt ser hon honom. En mansgestalt, helt täckt med lera, som kämpar för att rädda ett får som sprattlar emot och bara sjunker djupare i leran.

Cora och främlingen räddar djuret tillsammans men säger inte så mycket till varandra. Inte då. Men deras vägar korsas igen, och då presenterar han sig som Will Ransome, präst i byn. I honom finner Cora med tiden en oväntad vän och en intellektuell jämlike, den ende som kan och mer än gärna vill utmana henne i en diskussion. Deras vänskap djupnar, och någonting börjar spira dem emellan. Men Will är redan lyckligt gift med den ljuva Stella och de har flera barn tillsammans. Stella är sjuk och Will tar ömsint hand om henne. Ändå kan han inte släppa tanken på Cora …