Offergudar

Året är 845 och det har blivit dags för midsommarblot i kungagården. Härdarna flammar i blothallen och luften är tung av röken, kokande kryddblandningar och doften av mjöd. Väggarna är smyckade med långa blomstergirlanger av löv och smörbollar, liljor och midsommarblomster. Alla är förväntansfulla, men kung Anund känner oro. Den unga Rindi som han på kort tid blivit väldigt fäst vid, har blivit utvald av blotprästen att dela hans säng  på midsommarnatten. I åratal har blotprästen förgripit sig på unga flickor, och Anund har bestämt sig för att nu får det vara nog med hans svinerier i gudarnas namn. 

Så fylls luften av höga kvinnoröster som ber till gudarna och blotprästen inleder offerriterna till gudarnas ära. Blotprästen som är rädd om livhanken ropar ut att det högsta av alla offer idag är ... vår kung! Alla drar efter andan men så vänder sig kungen mot folkmassan och svarar med samma mynt: Nej, en kung är inte det största människooffret som Frej vill ha.

Kungens män omringar blotprästen som försöker fly i panik men det är för sent. Med uppspärrade ögon läggs han själv på offeraltaret samtidigt som kungen vinkar fram Rindi och ber henne visa att hon är den vinterkrigare som slavhandlaren Ormika har berättat att hon är ...