Dalkey, Wicklow, Irland. Det brusande ljudet från havet nedanför panoramafönstret var det som först lockade Tom Kettle när det gällde den lilla lägenheten där han, som han själv utrycker det, ”spolats upp” sedan han pensionerades från sin tjänst som kriminalpolis. Men egentligen gillar Tom allt med stället. Ägaren, den excentriske mr Tomelty, som han ofta ser röja i trädgården iklädd slitna kläder, lät uppföra tillbyggnaden till sitt viktorianska slott, Queenstown Castle, invid Irländska sjön någon gång på sextiotalet. Det är en gästbostad av ringa storlek, men med en hel del trivsamma detaljer. Och bara ett fåtal grannar. En ung mamma i en av lägenheterna intill. Och en musiker i stugan närmast klipporna.

Tom älskar att sitta i sin korgstol i vardagsrummet, röka en cigarill och betrakta skarvarna på klipporna på ön mitt emot. Han har inte besökt ön under de nio månaderna här. Han vill inte. För honom är själva poängen med pensionen, med existensen – att sitta stilla, lycklig, till ingen nytta. Och emellanåt låta sig försjunka i minnen av hustrun June och barnen Winnie och Joe.

Men denna fridfulla eftermiddag störs han av en knackning. En knackning som upprepas skoningslöst. Och för säkerhets skull: dörrklockan. Av plikt drar Tom sin otympliga kropp ur fåtöljen, ganska irriterad.

Genom glasdörren ser han konturerna av två män. Kan de vara mormoner? Han öppnar den skeva ytterdörren och till hans förvåning står två unga polisinspektörer från hans gamla avdelning där.

Medan vädret slår om och stormen dånar utanför panoramafönstret får Tom Kettle klart för sig att de tidigare kollegorna kommit för att ställa frågor om ett gammalt fall. Frågor som han bara ytterst motvilligt tänker besvara …