Den stora skrivboken ; Beviset ; Den tredje lögnen
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
"En fullkomligt enastående roman.” Majgull Axelsson
Två tvillingbröder kommer till sin mormor långt ute på landet där de ska inackorderas eftersom deras mamma inte längre kan skaffa mat till dem i staden. Det är krig. Pojkarnas pappa är vid fronten. Ingen vet om han fortfarande lever.
När mamman försvinner tillbaka till den stora staden blir pojkarna, som heter Lucas och Claus, ensamma hos mormodern. Hon kallas för Häxan av byns invånare, är alkoholiserad och elak och misstänks för att ha förgiftat sin man. Men hon har höns och odlar grönsaker i trädgården och det går att fånga fisk i ån som rinner genom skogen.
Då är det värre för den döva grannkvinnans dotter som har harläpp och tvingas tigga och göra ännu värre saker för att skaffa mat för dagen. När pojkarna spionerar på henne får de se allt möjligt, och trots att de är små försöker de hjälpa henne på sitt sätt.
För att överleva i den absurda vuxenvärlden tränar sig Lucas och Claus på att utstå smärta, hunger och förnedring. I en stor skrivbok för de krigsdagbok över allt de upplever. Där skriver de om officeren med konstiga böjelser som hyr rum hos mormodern, prästen de pressar på pengar för harläppens skull, soldaten de hittar gömd i skogen och tåget med människor som förs bort.
Det är en ond värd, men pojkarna anpassar sig snabbt. Frågan är bara: när blir man själv ond?
Agota Kristof
Agota Kristof var 21 år gammal 1956 när hon flydde från Ungern med sin man och ett nyfött barn. Exilen gjorde att hon förlorade sin känsla av tillhörighet, vilket kom att prägla hennes liv och författarskap. Hon arbetade fem år på klockfabrik i Schweiz och kämpade för att lära sig franska. När hon skrev trilogin som inleds med Den stora skrivboken blev hennes möda att göra sig förstådd på ett nytt språk en oväntad fördel: en helt personlig stil. Trilogin gjorde Kristof berömd och blev en stor framgång. Den har översatts till 40 språk, filmats och prisbelönats. Agota Kristof avled 2011. Hon har inspirerat författare som Murakami och Knausgård.
"En fullkomligt enastående roman.” Majgull Axelsson
Två tvillingbröder kommer till sin mormor långt ute på landet där de ska inackorderas eftersom deras mamma inte längre kan skaffa mat till dem i staden. Det är krig. Pojkarnas pappa är vid fronten. Ingen vet om han fortfarande lever.
När mamman försvinner tillbaka till den stora staden blir pojkarna, som heter Lucas och Claus, ensamma hos mormodern. Hon kallas för Häxan av byns invånare, är alkoholiserad och elak och misstänks för att ha förgiftat sin man. Men hon har höns och odlar grönsaker i trädgården och det går att fånga fisk i ån som rinner genom skogen.
Då är det värre för den döva grannkvinnans dotter som har harläpp och tvingas tigga och göra ännu värre saker för att skaffa mat för dagen. När pojkarna spionerar på henne får de se allt möjligt, och trots att de är små försöker de hjälpa henne på sitt sätt.
För att överleva i den absurda vuxenvärlden tränar sig Lucas och Claus på att utstå smärta, hunger och förnedring. I en stor skrivbok för de krigsdagbok över allt de upplever. Där skriver de om officeren med konstiga böjelser som hyr rum hos mormodern, prästen de pressar på pengar för harläppens skull, soldaten de hittar gömd i skogen och tåget med människor som förs bort.
Det är en ond värd, men pojkarna anpassar sig snabbt. Frågan är bara: när blir man själv ond?
