”Strax efter klockan sju på morgonen den 26 februari 1942 sprang en ung kvinna på en snötäckt grusväg vid Rosenhälls gård. Hon hade sömnrufsigt hår och bara ett tunt nattlinne på kroppen. Ingen tröja eller kappa, inga skor på fötterna.”

Vad flyr hon ifrån? Vad har hon lämnat bakom sig i statarlängan?

Krigsvintern 1942 är en av de kallaste i mannaminne. På Rosenhäll i Skåne försöker drängen Elof Nilsson, hans fru Matilda och deras många barn klara sig dag för dag. De är statare – vana vid att leva i ständig rörelse, utan trygghet, utan rättigheter. Nu har de rotat sig efter ett kringflackande liv fyllt av umbäranden.

Men det är inte bara kölden som trycker över gården.  Något har förändrats i Elof. Det är som om världen lagt sig tungt över honom. En oro, ett förtätat moln i bröstet.

Och så sker det. Ett dåd som får tystnaden att breda ut sig, först över huset, sedan över hela trakten. Något fruktansvärt – men också förbryllande. För det handlar inte bara om hat eller vansinne, utan även en märklig sorts ömhet.

Många år senare får Patrik Svensson höra delar av berättelsen från en kvinna vid namn Siv som bor i samma område där han växte upp. Hennes morbror var Elof. Hon berättar om det obegripliga han gjorde den där morgonen. Allt hon har är små fragment som hon snappat upp från de vuxnas lågmälda prat, som blivit nästan verkliga minnesbilder för henne: ett vapen som höjdes, ett barn som skrek, någon som försökte gömma sig under en säng.

Patrik bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen döljer sig bakom historien om Elof. Den barmhärtige mördaren är en minutiös genomlysning av ett omskakande människoöde, men också en drabbande skildring av en grupp människor som alltför väl visste sin plats och förstod att den var förutbestämd och evig.