Tredje delen i Ninni Schulmans hyllade och älskade Siljanserie!

Som vi lekte och Käraste Lena, de två första delarna i Ninni Schulmans serie som utspelar sig i Dalarna på 1980-talet, blev bägge stora succéer, del 1 nominerades till Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman och del 2 till Årets bok. I den nya, Nätter utan gryning, tar sig privatspanaren och den före detta polisen Ingrid Wolt an fallet med en mystiskt försvunnen lantbrevbärare …

Det sprakade till i polisradion. ”Finns det någon bil i närheten av Gesunda?” Poliserna Benny och Kenneth hade knappt hunnit köra ut från polisgaraget när de får ta sig an en anmälan om en försvunnen man. Det var mannens gamle pappa, Gösta Ångström, som hade hört av sig och var orolig för sin son Herman som han inte hört av på flera dagar. Att han dessutom missat sin pappas födelsedag dagen innan var otänkbart. Han skulle ha hämtat Gösta klockan tre för att gå på kondis. Men Herman dök aldrig upp och han hörde inte heller av sig på hela dagen. Det var mycket olikt honom. Han var väldigt mån om sin pappa och de hade en nära kontakt. När Gösta ringt Hermans fru hade hon svamlat om någon facklig konferens som lantbrevbäraren Herman påstods vara på, men det hade inte Gösta hört talas om. Herman brukade vara noga med att berätta vad han planerat att göra.  ”Det måste ha hänt honom något, annars skulle han inte försvinna så här.” Men Benny och Kenneth har svårt att ta Göstas oro på allvar, en 38-årig fullt frisk man har rätt att vara där han vill resonerar de. Han kanske bara ville komma hemifrån?

När polisen inte tar Göstas oro på allvar beslutar han sig för att ta kontakt med Ingrid Wolt på Siljans spaningsbyrå. Kan hon hjälpa honom att hitta hans försvunne son? Det är något som inte stämmer. Att han glömt sin pappas födelsedag var uteslutet och att han som var så plikttrogen skulle utebli från brevbärarjobbet var också otänkbart. Det enda Gösta kan komma på är att Herman inte riktigt varit sig själv sista tiden. Han hade verkat lite orolig, lite tystare än vanligt som om han var bekymrad över något.

Ingrid tar sig an fallet och försöker ta reda på vad som hänt Herman. Samtidigt lever hon med sin ständiga oro och rädsla för den våldsamme exmaken Kjell. Kanske kan hon få lite lugn nu när han sitter häktad? Men hon vet också hur skicklig han är på att ljuga och dupera människor. Ska hon någonsin få ro? Det enda hon vill är få träffa sin dotter. Samtidigt har hon svårt att förtränga känslorna för Benny …

I sökandet efter den försvunne Herman upptäcker Ingrid att hans liv inte var så lugnt som alla trott. Och på postkontoret har ingen hört talas om någon konferens …

Kan det som hände i hans förflutna ge svar? Vem ljuger, och varför …?

NY stark roman av mästerlige Alex Schulman!

I Alex Schulmans nya efterlängtade roman får vi möta en lärare på fallrepet – samt en familj i ett sommarhus vid en sjö. Pojken i familjen är läraren som liten. Vad var det egentligen som hände honom den 17 juni 1986? Medan hans minnen av barndomen långsamt öppnar upp sig, dras snaran i nutid åt …

Vidar är inte särskilt orolig när han går in på polisstationen för sitt livs första förhör. Han är tillfälligt avstängd från sin lärartjänst efter en våldsam incident på skolan. Nu är han mest tacksam över att saken äntligen ska bli utredd så att han kan återgå till sin tjänst.

Under förhöret återger han dagen då han såg två pojkar slåss i korridoren. Vidar tog tag om den mest aggressive och förde undan honom, och höll kvar greppet tills fler lärare kom. Sedan var det inte mer med det, förrän han kallades in till rektorn som berättade att föräldrarna gjort en polisanmälan.

Poliskvinnan tittar upp från sina anteckningar och frågar om Vidar vill tillägga något. Han funderar på att lägga till en betraktelse över dagens skola, där föräldrar som i stället för att fråga sitt barn varför han slogs anmäler läraren som avbröt slagsmålet, men han hejdar sig.

Då tar poliskvinnan fram ett fotografi. Sjukhuspersonalen har tagit en bild på elevens skador. Blodsutgjutelsen sträcker ut sig längs hela pojkens arm.

Samma kväll sitter Vidar i soffan med sin pappas gamla telefonbok i händerna. Han hittade den av en slump i en bortglömd kartong. Där står numret till familjens gamla sommartorp:  26217. Minnena väller över honom. Under flera år har han inte tänkt på sin barndom, men nu kommer bilderna av familjen i huset vid sjön. Föräldrarna som bråkar. Storasystern som går undan. Och så den lilla pojken som nästan inte syns.

Första gången han ringer är det bara en spontan ingivelse. Det är tyst och susar på linjen, men sedan hörs avlägsna kopplingstoner. Vidar är just på väg att lägga på när någon svarar. ”Ja, hallå?” Pappas röst – han som är död sedan länge.

Det finns ingen förklaring. Vidar ringer flera gånger, vid olika tidpunkter, och får prata med sin mamma och till slut också med sig själv. Det står snart klart att han hela tiden ringer till samma dag. Den 17 juni 1986.

Samtidigt som Vidar börjar överträda flera gränser i brottsutredningen, blir han helt besatt av den där dagen i sin barndom. Vad var det som hände den 17 juni – vad är det han inte minns?