Paket Cleeves/Nesser

Följ med till North Devons karga kust – om du vågar … Flerfaldigt prisbelönta Ann Cleeves NYA kusligt spännande deckare!

Nu är det äntligen dags för Stormfågel, tredje delen i Ann Cleeves hyllade North Devon-serie om kommissarie Matthew Venn och hans team vid polisen i Barnstaple. Här förändras allt för invånarna i den lilla kustbyn Greystone när en främling en sen och stormig kväll kliver in i byns pub …

Greystone, North Devon, september. Höststormen piskar in väta över byns grå stenhus. Plötsligt står främlingen bara där vid bardisken på The Maiden’s Prayer och skrattar åt pubägarens skämt. Det droppar om hans regnjacka och vid fötterna vilar en sjömanssäck. Det finns inget som visar hur han har kommit hit. Han har inte kört själv. Det finns ingen bil. Men på något sätt har mannen, som faktiskt inte alls är en främling när man tänker efter, dykt upp mitt ibland byborna. Han heter Jem Rosco och är känd från TV, som äventyrare, sjöman och legend.

Han berättar att han hyrt ett av radhusen längst upp i byn. ”Men jag var så fruktansvärt törstig, pojkar, så jag tittade in här på vägen.” säger han och blinkar. Så dricker han två glas av den lokala cidern. Samma mönster upprepas flera kvällar. Och när folk frågar om han tänker slå sig ner i byn för gott sätter han fingret för munnen för att signalera att det är hemligt. ”Jag ska träffa någon. En väldigt speciell person, som kommer att dyka upp vilken dag som helst.”

Två veckor senare. Mary Ford väcks av personsökaren i gryningen. Hon har satt upp sig som tillgänglig hos sjöräddningen eftersom hennes pappa sover över. Då finns det i alla fall någon som kan ta hand om barnen ifall det kommer ett larm.

Mary skyndar ner till kajen med adrenalinet pumpande. Hon älskar det här. Spänningen under en utryckning och kamratskapet. På räddningsstationen får hon veta att en fiskebåt med hemmahamn i grannorten Ilfracombe har skickat ett nödanrop men att kontakten brutits.

När sjöräddarna kommer till platsen hittar de ingen fiskebåt. Däremot en jolle med en naken, död man. Det visar sig vara äventyraren Jem Rosco …

För kommissarie Venn väcker Greystone både mörka och soliga barndomsminnen till liv när han kör nerför de branta gatorna för att möta lokalpolisen och sjöräddarna.

Församlingen Matthew Venn växte upp i har ett starkt fäste här i trakten. Och snart visar det sig att personer från hans förflutna dyker upp. När vidskepelse och rykten blandas får Venn allt svårare att se klart. Plötsligt tvingas han inse att de är många som svävar i livsfara …

Läsfest i sensommarkvällen med Håkan Nessers NYA Barbarotti-deckare!

Ung mans färd mot natt är den nionde fristående delen i Håkan Nessers populära serie om kommissarie Barbarotti. Här hittas en idrottslärare död och kommissarie Borgsen, kallad Sorgsen, får hand om fallet. Tills ytterligare ett lik hittas och Gunnar Barbarotti och Eva Backman får rycka in …

Det hör inte till vanligheterna att idrottsläraren och före detta mångkamparen Allan Fremling äter pizza. Eller dricker cola. Verkligen inte, om det finns någonting han värnar lite extra om i livet så är det kosten. Men just den här majkvällen är det betygen som ska sättas. Och finns det något mer Allan värnar om så är det att ge eleverna exakt vad de förtjänar. Klockan nio är endast fyra av sju klasser klara och läraren är hungrig som en varg. Således slår han det förbjudna numret till pizzerian och beställer hemkörning. Tjugo minuter senare knackar det på dörren. Men när Fremling öppnar ser han inte någon platt pizzakartong, utan en kraftig pistol, i den framsträckta handen. Pistolen ger ifrån sig tre dämpade paff innan idrottsläraren faller handlöst mot golvet.

Efter pandemin har kommissarie Borgsen, kallad Sorgsen för sin dystra framtoning, åkt på det där som kallas postcovid. Just den här majkvällen har han gått och lagt sig klockan nio och sovit orolig några timmar när telefonen ringer. En medelålders man har hittats död femtio meter från inspektörens dörr, på Tussilagovägen 12 B. ”Men jag är ju så trött”, tänker Sorgsen.

”Tre kulor i kroppen och en oäten pizza”, säger kommissarie Eva Backman. Hennes sambo och tillika kollega Gunnar Barbarotti lägger till att det finns en odrucken colaburk och en femtiolapp också, samt konstaterar att de har noll namn på listan över misstänkta. Det är ingen vidare analys, men fallet är Sorgsens och de båda kommissarierna är bara underhuggare. ”Sorgsen, ja.”, säger Barbarotti och Backman hör den oroliga undertonen.

Men det är först när hon, en bit in i den famlande utredningen, frågar om namnet på en kvinna som äger en katt och får svaret: ”Han var född i Grums”, som Backman verkligen börjar ana hur det är ställt med Sorgsens utmattade hjärna.

Nåja, det är inte mycket mer än tiden som går framåt denna försommar. Men när den trötte inspektören ringer till Barbarotti och Backman en tidig morgon och berättar att det ligger ett nytt lik, denna gång med tillhörande cykel, nedanför hans balkong, tar fallet en ny vändning ...