Rasputins dotter

1917. Sankt Petersburg

Han hade förutspått sin egen död, och hans profetia blev uppfylld, på det värsta tänkbara sätt …

På nyårsdagen 1917 dras den mytomspunne och karismatiske predikanten och helbrägdagöraren Grigorij Rasputin upp ur en isvak i S:t Petersburg. Död. Mördad på det mest brutala vis. Han har ett skotthål i pannan och huvudet är krossat av en yxa eller en stövelklack. Man skulle vid obduktionen hitta mängder av gift i hans kropp. Mängden hade kunnat döda inte bara en häst, utan flera.

Det är Rasputins 18-åriga dotter Masja som intygar att det verkligen är hennes fars misshandlade kropp man dragit upp ur vaken. Hon hade oroat sig så länge, och nu hade det hänt …

Samma dag vallfärdar en strid ström av tusentals unga och gamla till platsen för brottet, de gråter och ber på isen och med hjälp av tömda flaskor, nattkärl, ja, allt de kan uppbringa, försöker de få med sig lite av de vatten som den store Rasputin har legat i. En bit av hans själ i ett nattkärl … tänker Masja. Hennes far skulle ha tjutit av skratt.

Kort därpå förs Masja och hennes syster Varja till tsarfamiljens egendom Tsarskoje Selo, helt enligt faderns önskan. Här kan de få skydd, för det provocerande namnet Rasputin innebär fara för deras liv i det oroliga Sankt Petersburg.

”Jag vet att du har det i dig” säger tsaritsan till Masja med uppspärrade ögon, men med varm röst, vid deras första möte. Det dröjer innan Masja förstås vad hon menar. Att hon skulle ha ärvt sin fars krafter och förmågor. Att hon ska kunna bota den blödarsjuke tsarsonen Aleksej, kallad Aljosja, såsom hennes far hade försökt göra, som tsarinnans helare och förtrogne.

Den unge Aljosja är längre och stiligare i verkligheten än vad de fotografier hon sett av honom visat. Han har mörkt hår och grå ögon.

Sjukdomen han bär på syntes inte utanpå, men alla vet att minsta lilla bula eller sår kan innebära fara för hans liv, och de gånger det händer vrider han sig i svåra plågor och hans skrik ekar i palatset. För det mesta får han hålla sig helt stilla.

Det är under dessa timmar Masja håller honom sällskap och berättar sina sagor. Hon berättar om sig själv och sin far, om Sibirien, om djävulen, om hennes fars vidlyftiga leverne. Alla kvinnor han förförde under sin livstid …

Snälla Masja, fortsätt", säger Aljosja varje gång hon tystnar. "Jag tycker om att lyssna på din röst."

Fram mellan de två ungdomarna växer starka känslor. Dag för dag. Ända tills …

För vad hjälper det att Alosjas systrar och mor syr in sina käraste ägodelar, sina smycken i kläderna?  Ödesdagen närmar sig obönhörligt …