Sladdisen : en bok om min barndom

Med värme, humor och ett imponerande sinne för detaljer målar Viveca Lärn i Sladdisen upp en färgstark bild av sin uppväxt i den konstnärliga och fritänkande familjen Lärn. Här berättar hon öppenhjärtigt om en familj där förmågan att dra en god historia alltid uppskattas mer än sanningen. Något som Viveca tidigare inte varit lika öppen med. Samtidigt som vi får en inblick i släktens historia, skildrar hon även sin hemstad Göteborg och sitt älskade Bohuslän, så väl att vi läsare tycker oss höra den goa västkustdialekten och känna havsvindarna och saltstänket.

Genom Vivecas ömsom roliga, ömsom sorgliga, berättelse får vi också följa med på en fascinerande resa tillbaka till 40- och 50-talets Sverige. Till en tid när en baby kunde lämnas in på ett spädbarnshem om barnskriken störde grannarna. Då, när en kavat tolvåring kunde få extrajobb som översättare på en stor tidning eller när unga flickor måste be om lov för att få bära långbyxor i skolan …

Sladdisen kan på vissa sätt jämföras med Leif GW Perssons självbiografiska bok, Gustavs grabb. De tillhör samma generation och har skildrat samma svenska epok. Och på samma ömsinta sätt som Leif GW berättar om sin far skildrar Viveca sin älskade pappa, tecknaren och journalisten Hubert Lärn, som tidigt uppmuntrar sin egensinniga yngsta dotters förmåga att fantisera och inspirerar henne att lära sig formuleringens ädla konst.