Straffet

År 2016 kommer vi inte att behöva bilar. Istället har vi små helikoptrar som går på solenergi. Island är världens bästa land. Elin, 9 C.
Framtidsversionen var skriven tio år tidigare och hade grävts ned tillsammans med andra niondeklassares tankar om hur Island skulle se ut år 2016 i en tidskapsel på skolgården. Tanken var att den skulle grävas upp efter tio år, vilket nu hade skett. Men ett av breven skrämmer och det överlämnas till polisen. I det slarvigt skrivna meddelandet utan underskrift nämns sex namn som författaren av brevet förutspås ska dö. Men det är bara initialerna som nämns. ”År 2016 kommer följande personer att dö: K,S,BT, JJ, KV och I. Ingen kommer att sakna dem. Minst av allt jag. Jag längtar.
Det faller på den numera degraderade polisen Huldar att leta reda på författaren till hotbrevet. En uppgift han tar sig an utan större entusiasm. Men det ger honom också chansen att åter ta kontakt med Freyja, barnpsykolog på Barnahuset. De hade tillbringat en natt ihop efter att ha träffats på krogen. Senare hade de samarbetat under en mordutredning. Nu behöver han hennes hjälp igen. Om Huldar hittar brevskrivaren kan Freyja träffa honom och avgöra om han är i stånd att göra verklighet av sina hot.
Samtidigt kallas Huldar till en villaträdgård i vilken ett ohyggligt fynd görs, ett par avhuggna händer … Men polisen har inte fått rapport om någon saknad person. Snart sker ännu ett mord, och det står klart att brevet i tidskapseln kanske inte är ett barns oskyldiga påhitt ...
Huldar och Freyja dras allt djupare in i fallet och mördarens mörka värld och upptäcker att inget är som det verkar.