Torsdagen den 10 juni 2010. Det kändes som om hon föll bakåt. Allting snurrade runt, och hon mådde illa.

Alina jämrade sig och försökte lyfta på huvudet. Var var hon? Vad hade hänt, och var var de andra? Alldeles nyss hade de ju suttit under trädet och ätit tillsammans, Mart med armen om hennes axlar. Det hade känts bra. De hade skrattat och han hade kysst henne.

Med stort besvär satte sig Alina upp. Solen höll redan på att gå ner. Hur sent kunde det vara? Det var som om de senaste timmarna hade utplånats ur hennes minne.

Hon kröp fram till stammen på den väldiga tårpilen. Hon var tvungen att uppbåda alla sina krafter för att ställa sig upp och se sig omkring. Var var hennes mobiltelefon? Och hennes skor?

På långt avstånd hörde hon röster och skratt fortplantas med vinden, och hon kände lukten av grillat kött. Hon hade åtminstone inte hamnat mitt ute i bushen. Det fanns andra människor i närheten.

Alina släppte trädstammen och tog ett par osäkra steg, tvingade sig själv att fortsätta gå. Just snygga vänner som lät henne ligga här, utan skor och mobiltelefon!

Hon tittade ner mot flodstranden. Någon låg därnere. Bland brännässlorna, precis intill vattnet. Mörkt hår, gul T-shirt – det var Alex! Hur hade han hamnat där? Vad hade hänt?

Alina tog sig mödosamt nedför branten. Hon brände sina bara vader på brännässlorna och klev på något vasst.

”Alex!” Hon satte sig på huk och ruskade hans axel. ”Alex! Vakna! Kom igen!” Hon ryckte i hans ben, men han var tung som bly och rörde sig inte.

På floden for en motorbåt förbi och en svallvåg kom emot dem. Vattnet kluckade i vassen och skvalpade upp över Alex ben. Alina kippade förskräckt efter andan. Mitt framför hennes ögon dök en blek hand upp ur vattnet, och den verkade gripa efter henne.

Mindre än två meter från Alex låg en död kvinna under vattenytan. I skymningens skumma ljus såg Alina långt, blont hår och ett par vidöppna ögon som verkade titta rakt på henne.

Som förlamad försökte Alina ta in den ohyggliga scenen. En ny våg fick liket att åter röra på sig. Kvinnans arm restes spöklikt blek ur det mörka vattnet, som om hon bad om hjälp …

När den nyutnämnda kommissarien Pia Kirchhoff anländer till floden Mains strand i utkanten av Frankfurt är hon klädd i klänning och högklackat. Hon är ditkallad direkt från en fest. Man har hittat en ung kvinna, en tonåring, död i vattnet.

Flickan har blivit mördad och kroppen bär spår av brutal och mångårig misshandel. Dessutom har kroppens baksida trasats sönder av båtpropellrar. Kvinnan är onaturligt blek, som om hon på mycket lång tid inte har vistats utomhus.

Tillsammans med sin kollega Oliver von Bodenstein får Pia hand om fallet, men flera veckor efter det makabra fyndet står de fortfarande rådlösa i sökandet efter offrets identitet. Ingen verkar sakna henne.

Så landar ett nytt fall på deras bord. En populär TV-programledare har attackerats och låsts in i bagageluckan på sin bil. Hon har nyligen arbetat på ett reportage om en hemlighetsfull organisation, med medlemmar från samhällets allra högsta skikt.

Medan Pia och Oliver gräver djupare i fallet flätas det oväntat samman med den anonyma flickan vid flodkanten, och blottar en fruktansvärd hemlighet som kommer dem obehagligt nära …