Doften av tång och salt slår emot Louise när hon lämnar båten och går i land på Halsterö i Stockholms skärgård. För bara några dagar sedan kände hon inte ens till den idylliska ön och nu är hon här för att gå på en anställningsintervju.

Det är Louises artonåriga dotter Maja som tipsat om pensionatet som söker en kock över sommaren. ”Du vill väl inte vara telefonförsäljare resten av livet?” sa hon när hon viftade med annonsen. Nej, det var aldrig tanken, men ingen har velat anställa Louise sedan händelserna på TV-kanalen för flera år sedan, då när hon fick gå på dagen.

Medan hon går grusvägen fram genom skogen försöker hon sortera tankarna. Den är sommaren skulle hon egentligen vara långledig, umgås med Maja och kanske äntligen ta tag i att skriva på sin roman. Och det är nog också vad hon kommer att få göra, för hur kan hon tro att hon någonsin ska få jobba som kock igen?

När skogen glesnar kommer Louise in på en stor öppen gård. Ett långsmalt grönmålat hus vid ena sidan och ett solgult hus i två våningar, omgivet av en trädgård med vildväxande prästkragar och utblommade syrenbuskar, och med en punchveranda ovanför en bred trapp där en skylt med Villa Hilda vajar ovanför entrén. Hon är framme.

Innan Louise vet ordet av är hon anställd som kock på Villa Hilda över sommaren. Och hon förväntas samarbeta med frilansjournalisten Thomas som även han hastigt och lustigt anställts av Halsterös hembygdsförening, som föreståndare för pensionatsverksamheten med tillhörande kafé. Och hela härlighet öppnar redan till midsommar, om bara några veckor.

När den smått kaosartade verksamheten är i full gång hittar Louise en samling gulnade brev på Villa Hildas vind medan Thomas försöker ta hand om sin demenssjuka mamma på distans. Och så drar det ena mörka molnet efter det andra in över skärgårdsidyllen …