Bara några steg in på den krattade grusgången är man inne i en annan värld. En häggens, syrenernas och de små stugornas värld. Om man lyssnar hör man Stockholm i bakgrunden, men det är ändå som om ljuden inte riktigt tränger in.

Hit till Dalens koloniområde kommer pastor Viveka nästan varje dag. Hennes stuga är liten och röd och har en solvarm vägg som hon kan luta ryggen mot och låta tankarna fara. Det är här hon gömmer sig. För barnen, maken Pål och församlingsmedlemmarna i Enskede frikyrka.

Viveka är en ganska vanlig frikyrkopastor strax under femtio som börjar tröttna på att alltid finnas till för alla andra. Att ständigt vara till lags, vara snäll. Hemma har hon fyra vilda barn och en tankspridd man och på jobbet de bitska, bakande tanterna. Det frestar på.

När en av kvinnorna i kaffekommittén hittas död, förgiftad med ämnet akotinin, som kan utvinnas ur den vanliga trädgårdsväxten stormhatt, börjar pastor Viveka – som av naturen är minst sagt nyfiken - nysta i fallet.

Kan en mördare gömma sig i idyllen? Är den snygge bokhandlaren Abbe, som hon faktiskt flörtat lite med ibland, verkligen att lita på? Vad har den lokale mäklaren Benny Falk i görningen? Vart har kyrkoboken, som hon alltid haft liggande på sitt kontor, plötsligt tagit vägen? Och vilka ligger egentligen bakom den mystiska Stormhattarnas förening?

Så åker maken Pål och de fyra barnen Olle, Otto, Cajsa och Flisan till hennes svärföräldrar i Kiruna. Plötsligt blir det väldigt tyst hemma, samtidigt som mystiken tätnar allt mer. Faktum är att det börjar bli riktigt kusligt, inte minst när hon korkat nog ensam ger sig in på den närbelägna Skogskyrkogården.

Så dör ännu en person i församlingen. Och ännu en … Vad är det egentligen som sker, och varför? Är Viveka själv i fara? Eller agerar hon kanske misstänkt i andras ögon? När hon flera gånger hittar sin lägenhetsdörr olåst när hon kommer hem från sina upptäcktsfärder börjar hon bli rädd på allvar …