Och sen var hon borta

Gatan var full av folk den där åsktunga morgonen i maj när den 15-åriga Ellie försvann spårlöst på sin väg till biblioteket. Varför var det ingen som la märke till den söta flickan med svart tröja och ryggsäck som pratade med en rödhårig kvinna i grön regnkappa? Ingen hade sett henne. Trots stora polisinsatser förblev hon försvunnen. Ellie, en vanlig 15-åring, men ovanligt söt, ovanligt begåvad, en glad och charmig tonåring, populär i skolan, med många vänner, lyckad och lycklig på alla sätt var som uppslukad av jorden. Det enda hon hade drömt att få göra den här sommaren var att få flyga skärmflyg och att bli av med oskulden. Hon hade ju en pojkvän sedan en tid tillbaka och var kär. Det skulle inte bli så. Den där dagen i maj mötte Ellie sitt 

öde …

Länge vägrade föräldrarna Laurel och Paul och de två syskonen Jake och Hanna att ge upp hoppet om att finna Ellie, men försvinnandet och sorgen krossar till slut den en gång så lyckliga familjen. Framför allt Laurels liv slogs spillror. Hon slutade vara förälder. Slutade laga mat.  Hon var arg på alla. På maken som inte verkade lika förkrossad som hon själv, på Ellies syskon som verkade ta livet för givet och på polisen som inte lyckades hitta dottern. Äktenskapet klarade inte av sorgen och Laurel och Paul skildes.

Men tio år efter dotterns försvinnande har Laurel lyckats skapa sig ett nytt liv. Trots skilsmässan håller hon kontakt med Paul och de två andra, nu vuxna barnen, även om banden till dem inte är så starka, framför allt inte till den avståndstagande och lite kyliga Hanna som vägrar berätta något om sitt privatliv. Vad döljer hon?

Det är när hon minst av allt väntar sig det som Laurel en dag möter kärleken igen. Den medelålders mannen som tar kontakt med henne på ett café har kortklippt mörkt hår som har börjat gråna vid tinningarna, välsittande jeans och glasögon med svarta bågar. Han ser bra ut. Hon kan inte släppa honom med blicken …. Mötet med Floyd Dunn gör plötsligt livet lite ljusare igen. Laurel blir förälskad.

Men det är när hon får se Floyds dotter Poppy Laurel tappar andan, 9-åringen är förvånansvärt lik hennes försvunna Ellie. Smilgroparna, den breda pannan, de stora ögonlocken. Det var länge sedan det hände. För i början såg Laurel flickor som liknade Ellie överallt, det hade aldrig gått så långt att hon stoppat någon på gatan, men hon hade många gånger fått fjärilar i magen och svårt att andas under de glädjerika sekunder hon trott sig se Ellie. Och nu Poppy. Det är en märklig känsla.

Så upptäcker Laurel ett kuvert hemma hos Floyd. Det är något vagt bekant över namnet som står skrivet på det …