Tror ni att en hund är bra sällskap? undrar den före detta sjuksköterskan Joyce och tar en klunk av det vita vinet. Torsdagsmordsklubben har just avslutat sitt senaste möte och inlett en långlunch på restaurangen som ligger mitt i den exklusiva seniorbyn Coopers Chase. På bordet står en flaska rött och en flaska vitt vin. Klockan är ungefär kvart i tolv.

Jag skulle avråda dig, svarar den pensionerade psykiatrikern Ibrahim. En hund har en medellivslängd på fjorton år, och sannolikheten är stor att du dör innan hunden.

Det är ett stort mysterium att du aldrig varit gift, Ibrahim, så smidigt som du uttrycker dig, säger den tidigare fackpampen Ron och tar upp en flaska ur vinkylaren för påfyllning.

Elizabeth, med ett topphemligt förflutet inom MI5, hör vad de säger men har tankarna på annat håll. Och det är inte så konstigt med tanke på brevet hon fick inskjutet under dörren i morse. Kära Elizabeth! Jag undrar om du kommer ihåg mig? började det. Sen fortsatte brevet i trevlig ton med en inbjudan till en privat liten träff, och undertecknades med namnet på en död man vars begravning hon varit på.

Brevet har verkligen satt griller i Elizabeths huvud, men nu är det dags att fokusera på sina vänner. Skaffa en omplaceringshund som är lite till åren, Joyce, så faller hela Ibrahims resonemang, säger hon och smuttar på sitt röda vin. Den sitter och väntar på dig någonstans, alldeles ensam och med stora, ledsna ögon.

Som vanligt har Elizabeth alldeles rätt. Men hennes dejt med den döda mannen blir en rejäl överraskning! Dessutom råkar Ibrahim illa ut och vännerna bestämmer sig för att hämnas. Snart har de gett sig in i ett farligt spel på liv och död …