Gundsømagle, maj, 1992. Biologiläraren leder barnen runt sjön. Nio- och tioåringarna har samlat fjädrar och äggskal från mesar, tärnor och måsar. Men nu börjar orken tryta. ”Då så! Lägg ifrån er ryggsäckarna och stick i väg och lek kurragömma, så äter vi sen. Emil, du får börja räkna.”

Efteråt kommer biologiläraren få frågan om han hörde motorbuller samtidigt som han samlade ihop håvar och hinkar och började gå tillbaka mot bussen. Men just i stunden, med svetten rinnande i pannan, vill han bara få en paus. Så han lämnar barnen ensamma … 

Köpenhamn, februari, nutid. Utredaren Naia Thulin är måttligt road över att få ett ärende med en försvunnen medelålders kvinna. Inget i villan tyder på att ett brott har begåtts, tvärt om är det ovanligt välstädat, och just nu vill hon hellre fokusera på annat.

Om någon för ett halvår sedan hade sagt att Naia skulle dejta en frånskild pappa på sin dotters skola så hade hon skrattat. Inte bara för att det lät fånigt, utan också för att hon då hade fått sitt hjärta krossat.

Men snart dras Naia in i fallet. Det visar sig att offret har varit utsatt för stalking. Kvinnan har fått hotfulla sms som anspelar på en barnslig räkneramsa. Det sista medlandet är bara ett ord: ”Hittad!”

Dessutom finns uppenbara likheter med ett olöst mordfall på en nittonårig flicka. När Naias chef får höra det bestämmer han att Europol ska kopplas in. Det betyder att Naia återigen måste samarbeta med Mark Hess, mannen som krossade hennes hjärta. 

Tillsammans får Mark och Naia upp ett oväntat spår. Det verkar handla om en pervers kurragömmalek som började en vårdag för mer än trettio år sedan – när en trevlig skolutflykt förvandlades till en mardröm ...