Hösthimlen ligger som ett grått täcke över staden när mordutredare Naia Thulin kör genom Köpenhamn. Hon kastar en blick på sin nya kollega, Mark Hess. Vad han gjort för att tvingas återvända hem till Danmark är oklart, men det är uppenbart att han vill tillbaka till sitt jobb på Europol. Thulin suckar inombords. Hon önskar att hon haft en bättre partner med sig ut i det idylliska villaområdet, där en kvinna hittats mördad.

Så fort Thulin kommer in i det välskötta funkishuset får hon en obehaglig känsla, men hon kan inte sätta fingret på vad det är. Offret, den trettiosjuåriga tandsköterskan Laura Kjaer, verkar ha överrumplats i sovrummet och släpats ut, medan hennes nioåriga pojke låg och sov.

Thulin öppnar altandörren och kliver ut i trädgården. På andra sidan häcken skymtar strålkastare och vitklädda brottsplatstekniker. Thulin pulsar fram genom löven som täcker marken, tränger sig igenom häcken och kommer ut på en naturlekplats. Lutad mot en fallfärdig lekstuga sitter den livlösa Laura. Hon är hopsjunken som en trasdocka och hennes nattlinne är mörkt av blod.

Så fångas Thulins blick av något som rör sig i vinden bakom Lauras huvud. Fäst i en av lekstugans bjälkar hänger en liten figur skapad av två kastanjer. I den mindre har någon gjort hål som ser ut som ögon och i den större sitter tändstickor som föreställer armar och ben. Det är en oskyldig leksak, men under ett ögonblick får åsynen Thulins hjärta att sluta slå.  

När kastanjefiguren senare undersöks upptäcks fingeravtryck från en liten flicka, socialminister Rosa Hartungs dotter, som försvann spårlöst för mer än ett år sedan. Betyder det att flickan fortfarande lever?

Medan Thulin tvingar sig själv att samarbeta med Hess kommer ett meddelande till Laura Kjaers mobil: ”Kastanjeman, kom in till mig. Kastanjeman, kom in till mig. Har du kastanjer – med dig till mig idag?” Det är en barnvisa, där ordet Äppelman bytts ut mot Kastanjeman. När så ytterligare en kvinna påträffas mördad blir den komplicerade utredningen än mer akut. För även över det nya offret vakar en liten kastanjeman …