Helena Waller har slumrat till i tågvagnen på väg till Skövde när samtalet mellan kvinnorna på sätet framför gör henne klarvaken: Så du menar alltså att en av världens mest kända författare hade en väninna här i Skaraborg? Varför har man aldrig hört talas om det? frågar den yngre av dem. Därför att jag hittade breven först nu. De har legat på vinden i fyrtio år, svarar den äldre damen.
Helena Waller, som är litteraturforskare vid Västgöta universitet, tror knappt sina öron. Kvinnorna talar om Agatha Christie. Det är ett märkligt sammanträffande eftersom universitetet just ska anordna en Christie-festival. Tänk om Helena kunde presentera en rykande färsk forskningsnyhet då. Det vore fantastiskt och skulle kunna förbättra både universitetets och rektorn, Emma Lundgrens, solkade rykte.
Men innan Helena hinner samla sig har kvinnorna stigit av tåget. Helena är dock inte den som ger sig. Hon gör upp en plan för hur hon ska lyckas få tag i brevens ägare. Och snart har hon stämt träff med den pensionerade domaren Hedvig Bäck på Stora Dala säteri. Till Helenas stora glädje finns där verkligen brev från Agatha Christie, skrivna till Hedvigs faster Matilda redan på 1920-talet. Och Hedvig Bäck går med på att nyheten om breven ska avslöjas på festivalen.
Men när datumet för den stora invigningen närmar sig sätts en annons med festivalprogrammet in i lokaltidningen. En annons med en något annorlunda slutkläm: Härmed tillkännages att ett mord kommer att äga rum i Götasalen på Västgöta universitet fredagen den 1 juni klockan 20.00. Alla vänner ombedes uppmärksamma detta. Meddelas endast på detta sätt …
För litteraturvetaren Helena Waller klingar raderna bekant. Var har hon sett något liknande? Jo, i Ett mord annonseras av Agatha Christie …
Är annonsen ett skämt, eller blodigt allvar?