Dödens hemligheter

Junisolen lyser över Edendale när inspektör Ben Cooper stänger av den gamla Springsteen-CD:n och parkerar utanför polisstationen. Snart kommer turisterna samlas för sina dagsutflykter i Peak District, goda luncher i pubträdgårdarna och vilostunder på bänkarna vid ån. Men för Cooper bjuder arbetsdagen inte på någon vila. Redan när han kommer in i den slitna korridoren hör han telefonsignalen och börjar springa. Han hinner inte fram, men mobilen ringer i samma sekund. Det är kriminalassistent Carol Villier som befinner sig vid det populära turistmålet Heeley Bank, utanför Edendale: Det är en död kropp, säger hon. En död kropp i en bil.

När Cooper kommer dit lutar sig rättsläkaren in i en blå BMW. Inte en chans att fastställa tidpunkten, säger han och bekräftar Coopers farhågor. Sommarvärmen har redan fått den döde att svullna och lukten är minst sagt övermogen. Det mesta tyder på att mannen begått självmord.  Men så upptäcker assistent Villiers något i springan innanför vindrutan. Ett visitkort. Med sirligt tryck mot svart botten står en sifferserie och två ord: Dödens hemligheter.

När Cooper är tillbaka i Edendale kallas han in till sin chef, Hazel Branagh. Alldeles för många lik, i för många bilar, menar hon. Det börjar bli en epidemi. Självmordsturism, det är så de kallar det. Och det kan inte få fortsätta, det har börjat uppmärksammas i media.

Samtidigt som Diane Fry, numera anställd på kriminalen i Nottingham, förgäves spanar utanför en brottsmisstänkts hus, bildar rapporterna om vårens självmord en avskräckande trave på Coopers skrivbord. Så inträffar ännu ett misstänkt dödsfall och Coopers och Frys utredningar kopplas samman …