Stella, vd för Rodins auktionshus, står i köket med tjocka röda ullsockor på fötterna. Det är söndag eftermiddag när kvällens middagsgäst knackar på dörren. Det är en gammal kollega, kriminalkommissarie Lucien, och han sveper in i köket, välklädd och doftar höstregn och herrparfym. De äter gott, dricker vin och pratar gamla minnen, och efter middagen föreslår Stella att de ska gå husesyn några trappor upp i familjens stora fastighet på Strandvägen. Ovanför hennes våning finns många outforskade skrymslen och, visar det sig, ett låst lönnrum …

Det de hittar där kommer att sätta allt i gungning, och hennes bild av sin farmors mor Hilda får sig en rejäl törn. Hilda var en äventyrlig kvinna som med liv och lust byggde upp Rodins auktionshus tillsammans med maken Mauritz. Men varför poserar hon med Hermann Göring på foton som ligger gömda i rummet? Mycket tyder på att konstskatterna som också finns därinne är stöldgods som sålts vidare av nazisterna. Vilken skam, och Hilda som just nu lyfts fram som galjonsfigur i auktionshusets annonskampanj!

Stella bestämmer sig för att ta reda på mer om vem Hilda egentligen var. Sent en kväll när hon varit på vinden för att gå igenom konstföremålen, hörs ett skrik från kontoret. Hon tassar nerför trappan i mörkret, och får en chock när hon ser en kropp ligga livlös på golvet i det svaga månskenet. Det blir den första i en kedja av otäcka händelser som blossar upp efter att Hildas namn är på tapeten igen efter så många år.

Bland annat blir Stella kontaktad av en irländsk jurist, vars klient önskar få tillbaka en diamanttiara som sägs ha funnits i familjen Rodins ägor sedan andra världskriget. Med Lucien vid sin sida försöker Stella ta reda på sanningen: Vad hände när Hilda befann sig i Paris på 1940-talet? Och var är tiaran?