”Min barndom var sådär underbar som den bara är i självbiografier. Inte hemsk som den är i dom känslopornografiska gråta-ut-programmen i teve nuförtiden.

Bägge föregående meningar är givetvis lögn. Jag rådde inte på min barndom, det var inte jag som bestämde över den. Knappt mina föräldrar heller. Eller jo, dom var i alla fall ansvariga. Klart dom kunde ha gjort annorlunda. Men nu blev det som det blev.

Nu blev jag som jag blev. Det här är ett försök att förstå varför jag är som jag är, men det kan också vara ett försök att förstå varför du blev som du blev. Jag vet ju inte vem du är, men du som sitter och läser det här ska inte tro att du vet vem jag är. Det vet jag ju inte ens själv. Det blir så klart en jävla massa killgissande.

Allt som kanske skett. Allt som kanske kan ske.”