Journalisten Vera Bergström ser vägsprickan och bromsar. Revan skär rakt över hela E14 och fanns inte där när hon åkte till redaktionen i morse. Hungrig och trött svänger hon in på macken och köper en korv som hon slukar.

Efteråt blir hon stående en stund för att njuta av stillheten. Hon låter blicken vandra uppåt berget mitt emot macken. En avsats skälver till så att jord sipprar ner. Fåglarna lyfter. Men ens märker hon att alla träd och lyktstolpar lutar åt samma håll. Hon backar instinktivt. Då kommer mullret. Ett avgrundsvrål och vattnet forsar, stenarna sprutar, träden faller.

Händerna skakar när Vera får upp kameran ur väskan och börjar jobba. I samma stund ringer mobilen. Det är hennes chef, Jämtlandspostens chefredaktör Nils Strömqvist. Vera skippar hälsningsfraserna. Jag är på det Strömmen, svarar hon.  Redan? Jag har ringt in nyhetschefen. Satan, människor kan ju skadas, till och med dö i ett sånt här ras, bilar kan dras med. Såg du om någon …?

För Åreborna kommer skredet knappast som en överraskning. Sommaren har regnat bort i den turisttäta trakten och grävskoporna fortsätter att gröpa ur berget för att ge plats åt exklusiva fritidshus. Som journalist försöker Vera ställa politikerna till svars.

Men så får hon reda på att ett armband som tillhör Jonte Andersson, en fårbonde som försvann på fjället för nästan två år sedan, hittats på en gata i Stockholm. Varför dyker hans armband plötsligt upp i storstan? Vera kan inte låta bli att nysta i fallet. Men hon är inte ensam i sin jakt på sanningen. Om nätterna smyger Jontes syster ut i hemlighet för att gräva på gårdens marker. Samtidigt försöker en känd TV-programledare, med rötter i Åre-trakten, döva sin ångest och fly från alla lögner.

Så görs ett fynd bland rasmassorna …