Eira Sjödin svänger tvärt när brevlådorna dyker upp vid vägkanten. Allt känns så kusligt välbekant och minnena sköljer över henne. En helt vanlig skogsbilväg som var lika förbjuden som oemotståndligt lockande. Ett enkelt, timrat hus, en mördares fönster. Allt som kunde ha försiggått där innanför. Nu parkerar hon bilen på tomten och det dröjer inte länge förrän hon står öga mot öga med Olof, som har återvänt till sitt föräldrahem och betett sig underligt enligt en orolig granne.

Olof Hagström var spöket från hennes barndom, en lite udda pojke som av pressen kallades ”fjortonåringen”. Efter en månads förhör av polisen erkände han att han våldtagit och mördat sextonåriga Lina. Någon kropp återfanns aldrig, pojken skickades bort och utredningen lades ner, men alla i trakten visste att Hagströms hade en mördare till son.

Det var tjugo år sedan, och nu när Olofs pappa hittas mördad i huset, riktas alla misstankar mot sonen. Alla vet ju vad han är kapabel till och massor av hatinlägg blossar upp på Facebook. Eira har också fördomar om Olof, men när hon börjar gå igenom materialet om Linas försvinnande upptäcker hon många luckor i utredningen. Samtidigt som Eira försöker hålla koll på sin smådementa mamma, och strulpelle till storebror, börjar hon inse att det är flera personer i Ådalen som i större delen av sina liv har dolt vilka de egentligen är ...