Olivia står i bara nattlinnet och tittar ut genom de stora panoramafönstren i sovrummet. Sommarhuset ligger avsides och tomten vetter ut mot det gamla stenbrottet och havet. I vanliga fall brukar hon älska att åka hit, till Bungenäs på Gotland, men den här gången river oron i henne. Hon kan inte sluta tänka på sin mans svek och hur hon ska hantera det. Just som hon ska dra för gardinerna och lägga sig i den tomma sängen, tycker hon sig se en skugga som rör sig mellan de lågt växande tallarna på tomten. Genast griper rädslan tag. Är det någon där ute? Någon som vet att hon är ensam i det stora ensliga huset?

Karin tappar nästan andan när hon sjunker ner i det iskalla vattnet. Hon lägger sig på rygg i havet och ser upp i himlen, samtidigt som hon känner barnet sparka till inne i magen. Några måsar skränar och långt ute på vågorna närmar sig ett fartyg Visby hamn. Hon tänker på Knutas. Han har sagt att han känner sig för gammal för att bli pappa igen, men vill göra sitt bästa för hennes skull. Själv är hon femton år yngre och lycklig över graviditeten. Även om det också väcker minnen av förra gången. Då, när hon som tonåring blev våldtagen av sin ridlärare och tvingades adoptera bort flickan hon födde. Hon skakar av sig tankarna och simmar in till stranden igen. Invirad i sin handduk följer hon stigen tillbaka till stugan, och ler när hon får syn på Knutas. Han klipper gräset och är försjunken i egna tankar.

”Vad är det som har hänt?” Karin står och diskar i köket när Knutas skyndar förbi in i stugan för att byta om till arbetskläder. Han hejdar sig och berättar att en kvinna hittats död i Lummelundagrottan, troligen mördad. Karin blir genast fundersam, och propsar på att få följa med till brottsplatsen, trots att hon officiellt är ledig från sin tjänst hos polisen.

När de kommer fram till Lummelundagrottan går Knutas in i sin roll som kriminalkommissarie. Karin håller sig i bakgrunden och lyssnar. Hon får höra att offret deltog i mörkervisningen kvällen innan. Då släcks belysningen i grottan ner och besökarna får varsin ficklampa att lysa med. Det märkliga är att alla räknas in både före och efter turen, för att säkerställa att ingen glöms kvar i grottan. Mördaren måste alltså ha smitit ut i stället för offret. Men hur kom han eller hon in? Grottan är som ett slutet system med bevakad ingång.

Kommissarie Knutas står inför ett till synes olösligt mysterium. Men snart börjar ledtrådar dyka upp som visar mot ett annat dödsfall, långt tillbaka i tiden. Samtidigt gör Karin efterforskningar på egen hand. Vem var offret egentligen? Och vad bar hon på för hemligheter?