100 procent
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
7:e fristående delen i Anders Roslunds succéserie Hoffman & Grens!
Anders Roslunds signum är spänningsladdade thrillers med starka budskap och i den här Hoffmann- och Grens-thrillern överträffar han nästan sig själv. Längtar du efter att bli uppslukad av en svensk kriminalroman av allra högsta internationella klass, är 100 procent det perfekta valet!
Med en gris är döden enkel. Det går snabbt att tömma den på blod. Allting forsar ut i ett slaskigt förlopp. Men att göra detsamma med en människa, resonerar mördaren medan han arbetar vidare, och dessutom göra det snyggt, medan människan fortfarande lever, det tar betydligt längre tid. Mördaren har dock både tid och tålamod och vet mycket väl att även när det gäller att döda ger övning färdighet …
Mariana Hermansson öppnar mappen och lägger fotografi intill fotografi och ber Ewert Grens flytta sin stol till hennes sida av skrivbordet. Ja, Ewert Grens, kommissarien som sköt sig själv för att avsluta allt, som var så nära döden en människa kan komma, men som nu, månader senare gör allt för att få tillbaka det enda liv han vill leva. Det som polis.
Bilderna visar att det inte finns något blod på mordoffret, trots att underarmarna och låren skurits upp med raka snitt. Den bleka, gråaktiga manskroppen är utan röda nyanser. Tömd på varje blodsdroppe och allt tyder på att offret levde under tiden.
Teknikerna har inte hittat någonting på brottsplatsen. Inga fingeravtryck. Inget hudavskrap under offrets naglar. Varken hårstrån eller fibrer. Inga spår över huvud taget. "Tills de upptäckte det här …". Grens studerar ytterligare ett fotografi som Mariana lägger fram. "Det är en blodbesudling," säger Mariana. "Ett enda blodspår som hamnat på offrets ena hand, men inte tillhör den döde …".
Men det som verkligen gör fallet fascinerande och samtidigt oerhört skrämmande är att det extrema mordet med 100 procents säkerhet är kopplat till ett annat som begicks för två år sedan.
Ewert Grens vet inte vad han ska tro. Seriemördare är ytterst ovanliga. I Sverige existerar de väl mest i kriminalromaner? Men – om de nu inte finns: Varför töms en kropp på blod? Varför bränns en annan sönder med olika vätskor? Varför krossas en tredje kropp, ben för ben? Och hur säkert är egentligen ett säkert DNA-spår?
Grens övertygar sin chef om att han mår tillräckligt bra för att fortsätta som kommissarie men får bara några få dagar på sig att bevisa det. Kan han be den före detta infiltratören Piet Hoffmann om hjälp att stoppa mördaren …?
Anders Roslund
Anders Roslund, född 1961, startade SVT:s Kulturnyheterna och har publicerat tretton kriminalromaner. Han har tilldelats International Dagger för bästa europeiska krim, det japanska Konomyspriset för årets bästa krim, Glasnyckeln för bästa nordiska krim, priset för Bästa svenska kriminalroman och ges ut på 36 språk.
7:e fristående delen i Anders Roslunds succéserie Hoffman & Grens!
Anders Roslunds signum är spänningsladdade thrillers med starka budskap och i den här Hoffmann- och Grens-thrillern överträffar han nästan sig själv. Längtar du efter att bli uppslukad av en svensk kriminalroman av allra högsta internationella klass, är 100 procent det perfekta valet!
Med en gris är döden enkel. Det går snabbt att tömma den på blod. Allting forsar ut i ett slaskigt förlopp. Men att göra detsamma med en människa, resonerar mördaren medan han arbetar vidare, och dessutom göra det snyggt, medan människan fortfarande lever, det tar betydligt längre tid. Mördaren har dock både tid och tålamod och vet mycket väl att även när det gäller att döda ger övning färdighet …
Mariana Hermansson öppnar mappen och lägger fotografi intill fotografi och ber Ewert Grens flytta sin stol till hennes sida av skrivbordet. Ja, Ewert Grens, kommissarien som sköt sig själv för att avsluta allt, som var så nära döden en människa kan komma, men som nu, månader senare gör allt för att få tillbaka det enda liv han vill leva. Det som polis.
Bilderna visar att det inte finns något blod på mordoffret, trots att underarmarna och låren skurits upp med raka snitt. Den bleka, gråaktiga manskroppen är utan röda nyanser. Tömd på varje blodsdroppe och allt tyder på att offret levde under tiden.
Teknikerna har inte hittat någonting på brottsplatsen. Inga fingeravtryck. Inget hudavskrap under offrets naglar. Varken hårstrån eller fibrer. Inga spår över huvud taget. "Tills de upptäckte det här …". Grens studerar ytterligare ett fotografi som Mariana lägger fram. "Det är en blodbesudling," säger Mariana. "Ett enda blodspår som hamnat på offrets ena hand, men inte tillhör den döde …".
Men det som verkligen gör fallet fascinerande och samtidigt oerhört skrämmande är att det extrema mordet med 100 procents säkerhet är kopplat till ett annat som begicks för två år sedan.
Ewert Grens vet inte vad han ska tro. Seriemördare är ytterst ovanliga. I Sverige existerar de väl mest i kriminalromaner? Men – om de nu inte finns: Varför töms en kropp på blod? Varför bränns en annan sönder med olika vätskor? Varför krossas en tredje kropp, ben för ben? Och hur säkert är egentligen ett säkert DNA-spår?
Grens övertygar sin chef om att han mår tillräckligt bra för att fortsätta som kommissarie men får bara några få dagar på sig att bevisa det. Kan han be den före detta infiltratören Piet Hoffmann om hjälp att stoppa mördaren …?
