Annika Wall: "Jag är faktiskt egentligen mer en läsare, än en författare."

För de som inte känner dig sedan tidigare, vem är du?
Jag är utbildad journalist och översättare, arbetar som havskommunikatör på Göteborgs universitet och som litteraturkritiker på Borås Tidning, där jag också sitter i juryn för Lilla Debutantpriset. Jag har också varit med och startat berättelseverkstaden Ordpalatset för barn i ett utsatt område i Borås.

Jag är en sådan där som inte kan låta bli att göra saker för att jag tycker det är så roligt. Jag är också väldigt nyfiken och vill lära mig saker hela tiden. Det var nog därför jag blev journalist. Och nu jobbar jag på ett universitet med forskare, och som litteraturkritiker, och skriver gör jag ju också för att förstå och lära mig saker. Ibland förstår man ju saker först när de blivit ord på papper.

Jag är också mamma, dotter, särbo, bonusmamma, ex-fru, sångerska, låtskrivare och så älskar jag att simma!

Jag borde sagt det först är din debutbok. Berätta om den.
Det är ju den svåraste frågan! Jag har ju alltid sagt att en författare ska lämna ifrån sig sin bok till läsaren som en gåva och att läsaren själv ska få bestämma vad den handlar om. Så jag borde inte säga något. Men visst handlar Jag borde sagt det först om ett äktenskap och om vad man kan förvänta sig av den andre i en äktenskaplig relation och om en duktig fru som slutar att vara duktig. Men den handlar också om familjerelationer och var man kommer ifrån. Och om vänskaper och vart man är på väg. Den handlar om livet, helt enkelt!

Du har ju skrivit mycket genom åren som journalist och litteraturkritiker, men hur kommer det sig att det blev en egen skönlitterär bok?
För att Fia började prata med mig! Eller rättare sagt: Fia började prata med Bea och jag tjuvlyssnade. Det låter jättekonstigt, men så var det. Men jag ville också skriva en berättelse utan att blanda in mig själv eller behöva ta hänsyn till vad som var sant eller inte. Jag har ju tidigare skrivit journalistiskt och självbiografiskt, och då är det viktigt att det blir både korrekt och respektfullt. Nu ville jag fantisera fritt och ta ut svängarna, och det var jättekul och befriande! Jag hade verkligen roligt när jag skrev Jag borde sagt det först, trots att en skilsmässa egentligen inte är något muntert.

Blir det fler böcker?
Ja! Jag håller just nu på att skriva en uppföljare till Jag borde sagt det först. Den kommer någon gång under 2021. Förhoppningsvis blir det en trilogi med Fia, hennes familj och vänner. För visst vill man veta hur det slutar? (Om nu berättelser någonsin egentligen tar slut …?)

Vad läser du själv helst, när du får en stund över?
Jag läser jämt och precis allt. Jag är faktiskt egentligen mer en läsare, än en författare. Jag är särskilt förtjust i det som är välskrivet (eller välöversatt, jag är lite språknördig) och det kan både vara romance, bra faktaböcker, finlitteratur, eller poesi. Men eftersom jag i mitt jobb som litteraturkritiker på Borås Tidning läser mycket nyutkommet, så läser jag ofta på engelska när jag får en stund över: Virginia Woolf, EM Forster, Jeanette Winterson, Sally Rooney, Tessa Hadley, Eimear McBride, George Saunders, Graham Swift.

Jag borde sagt det först handlar ju mycket om att ha det, utåt sett, perfekta livet men att ändå inte vara nöjd. Något som nog många kan känna igen sig i mer eller mindre. Har du något råd till den som kanske vill göra något helt annat i livet men inte vågar hoppa? 
Åh, det är så svårt att ge råd utan att verka förnumstig. Men man kanske inte behöver hoppa så långt på en och samma gång? Kanske räcker det med att ta ett litet steg, och sedan ett till? Och så helt plötsligt har man nått ända fram … Men ibland kan man ju faktiskt också nå den punkten när man säger till sig själv: ”Nej, nu går det inte längre!”, och då är det bara att tro på sig själv och ta det där jätteskuttet.

Tack, Annika!