Författarporträtt

Emma Hamberg: "Man ser inte på utsidan om det är en själsfrände eller ej."

Redaktionen 18 mars 2021

Emma Hamberg sitter på café

Namn: Emma Ina-Britta Hamberg
Familj: Stor, vindlande och härlig men med tre döttrar, en man och en massa vänner i spetsen!
Bor: Vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm.
Bästa stället att läsa på: I en hängmatta, under trädets skugga och där över lyser solen alldeles jätteskönt.
Bästa stället att skriva på: Inte i en hängmatta tyvärr. Annars hade jag bara skrivit där! Men min skrivfåtölj i mitt vardagsrum hemma är faktiskt helt perfekt.
Den boken glömmer jag aldrig: Sprätten satt på toaletten som mina föräldrar läste för mig när jag var liten. En rejäl kommunistbok om en hemsk direktör som bajsade på toaletten och bajset gick rätt ut i sjön! Dödade alla fiskar! Men det struntade Sprätten i.
Författarförebild: Jag säger Nora Ephron. Som inte bara skrev krönikor, böcker och filmmanus, hon regisserade och producerade också!
Dold talang: Jag må se liten och töntig ut, men jag är förvånansvärt STARK! Kan lyfta det mest faktiskt och konka det längre än vad både jag och andra tror.

Berätta om nya boken Je m´appelle Agneta?
Agneta är snart 50 år och ägnar sina kvällar åt att smygäta ost samt häva i sig vin. Allt medan hennes man cyklar jättefort i trikåer och instagrammar om fåglar. Ungarna har flyttat ut och kommunicerar bara genom hur mycket de vill att Agneta ska swisha. Agneta är som en puppa som aldrig blev någon fjäril, hon bara puppade vidare år efter år efter år. Tills puppan en dag ser en annons. Jäkligt konstigt skriven annons dessutom. "Äldre pojke behöva hjälp. Nu. Laga mat. Städning jättestor hus. Mycket viktig – varje fredagar 17.00 sitt på bar. Måste prata svenskan! Pojken bor Saint Carelle, Provence, Frankrike”. Puppan Agneta chockar alla och sig själv med att faktiskt packa sin väska och dra ner till Saint Carelle. Men där nere väntar ingen liten pojke. Där nere väntar en aningens dement äldre gayherre vid namn Einar och hans kloster. Som är allt annat än ett kloster. Vår kära Agneta kastas in i klostret och ut i livet vare sig hon vill eller ej.  Detta är en saga om hur någon utan minne kan få en människa utan vingar att flyga. Och när en människa börjar flyga, ja då kan vilka mirakel som helst ske. Osynliga kvinnor börjar spraka av färg, förlorade söner dyker plötsligt upp klockan fem en fredag och runda sängar börjar snurra igen.  

Hur fick du idén till boken?
I just det här fallet var det när jag hälsade på min mans franska morbror och hans livskamrat. De bor i ett gammalt kloster i Provence. Eller kloster och kloster, numera ett bedagat gammalt gayparadise med egen teater, kristallkronor, mansstatyer överallt, leopardtapeter och kattklösta gamla designmöbler. Ja, klostret finns på riktigt, och det är så magiskt så jag knappt vågar tro att det är sant. Hela stället andas fortfarande så mycket frihet och fuck of så man blir helt lycklig. Där börjar den här historien, klostret krävde att få vara huvudkaraktär i en saga. Efter det började karaktärerna komma till mig, mycket tack vare riktiga människor som jag intervjuade. Jag har ju insett, så här vid 50 års ålder, att verkligheten nästan alltid slår fantasin på fingarna. Så jag tar det bästa från verkligheten och det härligaste från fantasin och bakar ihop dem. Men allt började med klostret.

Emma Hamberg profil

Vad önskar du att man som läsare tar med sig när man läst Je m´appelle Agneta?
Jag önskar att läsaren tar med sig själv! På äventyr! Att Agneta faktiskt inspirerar alla andra Agnetor där ute till att våga ge sig hän, ut, in, hit, dit och inte be om ursäkt en endaste gång längs med vägen.

Känner du många Agnetor? Är du själv en Agneta?
Jag känner några Agnetor, men jag vet att väldigt många har en liten bit Agneta i sig. En liten bit som inte tror sig vara menad för ett större liv. Som inte vågar ta plats, höja sin röst eller säga JA TACK HEMSKT GÄRNA ALLT GOTT HITÅT TACK!

Agneta träffar en högst oväntad själsfrände i Frankrike. Hur känner man igen en sådan?
Åh, man vet aldrig vem som ruvar på själsfrändematerial. Enda sättet att få veta det är att vara nyfiken. Nosa, fråga och frottera sig med den där människan. Men en sak kan man vara säker på – man ser inte på utsidan om det är en själsfrände eller ej. Så det där med ytan måste man damma bort genast och pronto. Själsfränder handlar om helt, helt andra saker.

Livsnjutning och att följa sina drömmar känns som viktiga teman i boken. Vad är livsnjutning för dig?
De där njutningarna kan ju se så ofantligt olika ut. En god ost. Ett asgarv med vänner. Ligga i skön hög med ungarna och titta på konstig tv-serie. En eftermiddag i sängen med sin älskling medan regnet slår mot rutan. En glasspinne i munnen med nosen mot solen. Men jag skulle svara att vara precis där man är. När hjärnan och kroppen är på samma ställe och man bara åker med i det man upplever. Vilken njutning! Vare sig man åker med en god ost eller glor på en spännande tavla.

Vad jobbar du med just nu? Är det någon ny bok på väg?
Just nu är jag i filmens värld faktiskt! Skriver på en tv-serie för SVT med det fräsiga namnet ”Fräcka fredag” (ja, det handlar om erotik och relationer förstås!) och sen verkar det som om Agneta ska bli film också… Så spännande. Tänk det trodde inte Agneta, att hennes lilla äventyr skulle kunna bli en film! Sedan är det ju så att jag även ska skriva en fortsättning på Agneta. Jag kan ju omöjligt lämna kvar henne där i byn nu när allt slutade så spännande…

Till sist: har du något riktigt bra boktips att dela med dig av?
Åh, var ska jag börja? Det finns ju så många. Men Ulrika Linders seriealbum Återvinningscentralen älskar jag! Aldrig har återvinning varit roligare. Ulrika är något av ett geni.

Tack, Emma!

 

LÄS OCKSÅ:

Smygläs de första kapitlen ur Camilla Läckbergs böcker Gå i fängelse och Kvinnor utan nåd.

Författarporträtt: Anders de la Motte & Måns Nilsson.

Har du svårt att välja? Vi presenterar de 12 mest sålda böckerna just nu.