Elisabeth Östnäs: "Häxorna är ett hjärteprojekt"



Elisabeth, berätta kort om dig själv?

Jag bor i Lund med man, tre barn och en hund. Jag har ett enormt intresse för det makabra, och religionshistoria. När jag först började plugga som tjugoåring tog jag en kurs i religionshistoria, mest för att jag kom in på den, och första föreläsningen blev jag golvad. Det var det mest underbara jag lyssnat till! Sen dess har det långsamt blivit en examen som egentligen inte gjort något alls för mig. Men 20 års aktivt intresse, särskilt för fornnorden och kelterna, har ändå gjort min tämligen tillfredsställd. Jag är älskar kunskap. Samtidigt ser jag den akademiska biten som delvis självförstörande. Kunskap och brist på självinsikt kan vara väldigt farligt. Men bristen på kunskap och vetenskap är ändå värre.

Berätta om nya boken Häxorna?
Den är ett hjärteprojekt. Jag hade precis skrivit några historier på uppdrag. Det är jättekul, och nödvändigt, i en såpass hård bransch som författarbranschen. Men jag saknade att få skriva min egen historia. Och Häxorna hade grott i många år. Jag ville ta upp det här gamla temat mother-maiden-crone som är, eller var, så stort i forskningen för många år sen (den hör ihop med den feministiska nyordningen, på 70- poch 80-talet ville man gärna lyfta fram kvinnokunskap som en levande kunskap som alltid funnits i alla sekler. Jag är lite tvivlande till detta, och nutida forskare också tror jag, men faktum kvarstår ändå: en kvinnotriad har varit vanlig i de spår av gamla religioner vi kan se idag. Kelterna hade tre gudinnor som kallades för Morrigan. Vi har kvar spår i form av nornorna. Och det finns urgamla bilder inristade i sten av tre gudinnor som måste ha tillbetts. Gärna i samband med källdyrkan.)

Var fick du idén och inspirationen till boken?
Det jag läst på religionshistorian har ju varit en utgångspunkt. Sen läste jag en bok om pesten i Skåne, skriven av Bodil Persson. Den var fantastisk (egentligen en avhandling) och det blev tydligt vilken enorm katastrof åren 1710-12 innebar!

Du debuterade med en skräckroman och har därefter skrivit ungdomsböcker och nu en historisk roman. Är det medvetet som du blandar mellan genre och målgrupp för dina böcker?
Målgrupp är absolut medvetet. Ungdomsböcker säljer inte, och läses knappt. Jag har varit på många skolbesök där ingen haft en aning om vilken bok jag skrivit. Det är så oerhört deprimerande. När skolor och lärare däremot varit förberedda kan det bli fantastiska besök! Men alla mina romaner har varit historiska. Där är väl den gemensamma faktorn.

Vad tycker du själv är de allra viktigaste ingredienserna i en riktigt bra bok?
Bra karaktärer. Man ska fastna för dem. De måste kännas levande. Sen måste det skapas ett intresse hos mig som läsare. Jag MÅSTE vilja veta vad som händer sen.

Vad gör du helst när du inte skriver?
Läser. Tittar på film och teveserier. Bakar. Går ut med hunden. Är hemma och lallar runt med familjen.

Otroligt många i Sverige drömmer om att skriva en bok. Vad är dina bästa tips till de med författardrömmar?
Läs. Läs mer. Och sen ännu mer. Och sen är det bara att bestämma sig för att skriva något helt färdigt!

Slutligen: har du något riktigt bra boktips som du vill dela med dig av?
Har precis läst Jess Kidd som jag tycker är fantastisk. Gather the daughters av Jennie Melamed var också underbar. Jag läser allt av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren också. Och Lisa Förares debutroman Varken är helt makalös! Jag läser mycket ungdomsromaner, och barnböcker, eftersom mina barn är rätt små. Anne på Grönkulla är en följeslagare genom åren. Jag kan dem nästan utantill.

Tack, Elisabeth!

Topplista