Lars Kepler: "Vi tror att man som författare måste följa sitt hjärta"

Vi är många som jublar över att få träffa Joona Linna igen men vad har hänt med Joona Linna sen vi träffade honom i Stalker?
I Stalker blev han dömd till fängelse efter att ha gjort en minst sagt
våldsam fritagning på häkte. Vi möter honom nu efter nästan två år den slutna anstalten Kumla när han får ett väldigt speciellt besök och ett förslag som han inte kan säga nej till.

Berätta om Kaninjägaren!
Vi har haft en fantastiskt intensiv och gastkramande skrivperiod och är fortfarande helt uppslukade. Både Säkerhetspolisen och Nationella operativa polisen försöker stoppa den gåtfulla mördaren som går under namnet Kaninjägaren. Joona Linna och Saga Bauer är tvungna att börja samarbeta i hemlighet för att stoppa mördaren innan det är försent.

Till er förra bok, Playground, fick ni idén av en personlig erfarenhet.
Hur fick ni idén till Kaninjägaren?
Vi tror att man som författare måste följa sitt hjärta. Playground var nödvändig att skriva, men när den var klar kom abstinensen efter Joona som en storm. Vi har aldrig fått en idé till en bok så snabbt. Vi hade precis lämnat in manuset till Playground, tänkte att vi skulle ta några dagar ledigt och åkte till landet. Eftersom det var maj passade vi på att grilla. Men grillen började brinna av någon anledning. Den blev helt övertänd, vi drog bort den en bit från huset och fick undan maten och så stod vi och tittade på elden. Det var då idén till Kaninjägaren kom – och vi bara visste att vi hade en spännande resa framför oss.

Vem är Kaninjägaren och vad vill han?
Ja, vem är han? Det är det Joona och Saga kämpar för att ta reda på innan det är försent. De vet att han är extremt farlig och följer något slags mönster. För oss handlar kriminalromaner om empati, om att förstå varje karaktär på djupet även om man inte sympatiserar med det de gör. Men Kaninjägaren är väldigt fascinerande.

Vad är ni mest nöjda med i Kaninjägaren?
Vi tycker att vi har skrivit en magnetisk thriller med komplexa och intressanta karaktärer som samtidigt säger någonting om vårt samhälle just nu.

Kaninjägaren börjar med en gastkramande, klaustrofobisk scen som får nackhåren att resa sig. Ni själva ger alltid ett väldigt vänligt intryck, men Lars Kepler kan skrämmas som få. Gillar ni att skrämmas?
Vi har en mycket livlig fantasi, vilket är på gott och ont. Vi har lätt att föreställa oss hur varje normal, trevlig situation kan spåra ut och förvandlas till en mardröm. När vi skriver måste vi alltid gå in i våra egna rädslor – det är kanske därför det blir skrämmande. Men vår drivkraft är alltid att lösa mysterierna och göra världen bra igen, som man bara kan i fiktionen.