Elin Olofsson: "Jag tjuvlyssnar på folks samtal"

Namn: Elin Olofsson
Bor: I Offerdal, i Jämtland.
Bästa platsen att skriva på: I mitt arbetsrum, med utsikt över trädgården.
Bästa platsen att läsa på: I fåtöljen framför kaminen.
Bästa maten: En hel skål med kokta gröna ärtor, med smör och salt på.
Bästa resmålet: West End/Soho i London.
Författarförebild: Selma Lagerlöf, Kerstin Ekman, Monika Fagerholm, Elsie Johansson (ingen inbördes ordning …).
Dold talang: Att imitera olika dialekter och accenter.
Skulle aldrig: slå mig till ro. Jag behöver ständigt vara på väg för att vara lycklig.
En ”typisk Elin Olofsson-roman” med tre ord: Svärta, värme, längtan.

Nya boken Herravälde är din femte bok. Hur har din väg till författarskapet sett ut? Är författare något du alltid drömt om att bli?
Jag har velat bli författare ända sedan jag lärde mig läsa, men det tog mig många år att räkna ut hur det skulle gå till. Efter en förvirrande (och aning överspänd, när jag ser tillbaka på den …) 30-årskris bestämde jag mig för att försöka skriva en bok – som så småningom blev min debut. Sedan min första roman kom ut har jag kunnat skriva på heltid.

Vad önskar du att man som läsare tar med sig efter att ha läst Herravälde?
Att frihet och kärlek är det enda som i slutänden är värt något.

Du har skrivit både romaner som utspelar sig i nutid, under 40-talet och nu med Herravälde under 20-talet. Finns det någon medveten tanke med att ”hoppa i tiden” eller är det bara så det fallit sig?
Jag är väldigt intresserad av hur det vi kallar ”tidsanda” formar människors liv, och har valt år och epoker som passar till de historier jag vill berätta, tror jag. Sedan så är ju både 20-talet och 40-talet årtionden då det händer mycket som förändrar samhället, så som genom kvinnornas rösträtt och andra världskriget.

Hur håller du motivationen och inspirationen levande och får idéer till nya berättelser?
Det är som om jag fyller tanken för jämnan med berättelser: jag tjuvlyssnar på folks samtal, läser andras gamla dagböcker och brev, köper gamla kokböcker och köksalmanackor på Tradera, hyr film, ser alla möjliga TV-serier, läser romaner och självbiografier, går på många konstutställningar, frågar ut folk (ibland med alldeles för nyfiket tonfall, tydligen …) om deras liv och erfarenheter … Ja, allt möjligt sådant, som sedan vävs ihop i mitt huvud.

Vad gör du helst när du inte skriver?
Ser många fotbollsmatcher, eftersom jag håller på två lag, allsvenska Östersunds FK och tjejlaget Offerdals IF (som jag också är sponsor för). I övrigt så odlar jag grönsaker, löptränar och viskar hemligheter i örat på hunden.

Slutligen: har du något riktigt bra boktips som du vill dela med dig av? Någon bok som du tycker alla borde läsa?
Jag läste ”Återstoden av dagen” av Kazuo Ishiguro nyligen, efter att ha älskat filmatiseringen av den i många år (har för vana att se om filmen ungefär vart femte år och gråta hejdlöst) – och nu hör jag mig själv gå runt och säga till ALLA att de måste läsa den. Genast. För boken är ett mästerverk, liksom filmen, men på två helt olika sätt. Och butlern Stevens är en av litteraturens bästa karaktärer genom tiderna: alla hans värdelösa idéer om hur saker måste förhålla sig och den där totala oförmågan att uttrycka sin kärlek … Jag tror att jag är lite kär i honom. För hans bräckliga mänsklighets skull.