Dennis Lehane: "Jag saknar vintrarna, även om många har svårt att tro det."

I din roman En äkta man har du en kvinnlig huvudperson för första gången. Vad fick dig att skriva om Rachel Childs? Vad inspirerade dig?
Den första bilden jag hade av boken var en man som gick ut ur baksidan av Hancock Tower i Boston, som är uppbyggd av rutor av spegelglas. Jag visste genast att vem den mannen än var, var han inte tänkt att vara där och alla reflektionerna av honom var en möjlig ledtråd till hans odefinierbara personlighet. Och då tänkte jag att ”vem som ser honom?” Svaret var, "Hans fru." Och på så sätt träffade jag Rachel.

Vad är du mest stolt över när det gäller En äkta man?
Jag gillar att det är som många olika romaner i ett. Det är en intensiv karaktärstudie, en komedi av beteendet i det moderna äktenskapet och en thriller som får dig att ställa frågan om du någonsin riktigt känner någon person ordentligt.

Du har skrivit flera fantastiska historier genom åren. Vilken av dina böcker är din favorit? Varför?
Ja, jag har par nu. Jag gillar Mystic River eftersom den bodde i mig så länge innan jag skrev den och eftersom den på många sätt är en sammanfattning av mina känslor om den värld där jag växte upp. Jag gillar också Ett land i gryningen mycket eftersom det var den stora, öppenhjärtade boken jag började skriva, utan att veta att det skrivandet skulle ta fem år i mitt liv.

Du bor i Boston, som, precis som Sverige, är en plats där vintrarna kan bli riktigt kalla. Vad läser du i vinter för att hålla dig varm?
Jag bor faktiskt inte längre i Boston utan nu bor jag i Los Angeles. Jag saknar vintrarna, även om många har svårt att tro det. 😊 Just nu läser jag God – A Human story av Reza Aslan och The Ex av Alafair Burke (Ingen av dem finns översatt till svenska än reds.anm.)

Nytt år är lika med nystart för många. Vad ser du fram emot mest, år 2018?
Jag har fått två barn så sent som i medelåldern, så jag omfamnar den rollen på ett sätt som jag antagligen inte skulle ha gjort om jag varit i 20-årsåldern. Därför säger jag att jag ser fram emot att se mina döttrar fortsätta på sina livsresor. Och jag ser också fram emot att se och höra vad som kommer ur dem. Vad de säger och gör är något jag sällan kan förutsäga. 

Tack, Dennis! :)