Åsa Hellberg: Kvinnorna jag skriver om måste kunna smutsa ned sig"

Berätta kort om dig själv, för de som inte känner till dig sedan tidigare?
Jag är en utflyttad Fjällbackabo som alltid längtar tillbaka till Bohuslän. Jag flyttade runt lite efter gymnasiet för att slutligen stanna i Stockholm 1986 när jag fick jobb som flygvärdinna. 1994 kom en familj bestående av min son Jonathan som idag är 25 år. Fler än så blev vi inte i vår lilla familj och det räcker så bra.

Hur har vägen till författarlivet sett ut för dig?
Författarlivet kom som en ren överraskning 2009 när min första bok blev antagen. Jag skrev den sommaren 2008 och på 6 veckor var den klar. Det var en storartad upplevelse att skriva en bok. Jag har nog aldrig varit så uppfylld av något. Sedan tog det ett par år innan jag påbörjade Sonjas sista vilja som var min nästa utgivning, och när den gick lika snabbt att skriva som den första tänkte jag att jag hade kommit på något jag inte vetat om mig själv. Jag var plötsligt någon som skriver. Jag har aldrig blivit refuserad och det är ju tur när man debuterar så sent som jag gjorde. Idag kommer jag ut på tre Bonnierförlag och det är nästan surrealistiskt att tänka på det jag har fått vara med om under tio år.

Välkommen till Flanagans är början på en helt ny romanserie. Berätta om den?
Seriens mittpunkt är hotell Flanagans i London och i tre planerade böcker får vi följa de kvinnliga ägarna till hotellet under primärt tre årtionden. 60-tal, 80-tal och nutid. Alla ägare har något koppling till Sverige. I den första boken ägs hotellet av Linda som är från Fjällbacka.  Vi följer henne och alla de fruktansvärda strider om hotellet hon har med sina kusiner, men vi går också ned i källaren och träffar personalen där, främst Elinor och Emma. Två unga flickor som jobbar som köksbiträden och som delar rum. Vi får också bekanta oss med älskare, lords and ladies, herresäten, skitiga radhuslängor, receptionister, kockar och en och annan knösrik amerikan. Allt ryms på Flanagans. Välkomna! :)       

Vad är den största skillnaden mellan din nya serie och de tidigare böckerna?
Den här serien är betydligt mer dramatisk. Det är stora uppgörelser, djupare konflikter , svek som är på gränsen till omöjliga att förlåta och karaktärerna kanske är mer komplexa än tidigare. De här kvinnorna är yngre än dem jag brukar skriva om. Jag har heller aldrig skrivit om dåtid, vilket har varit väldigt roligt. Jag har använt min mammas kunskap om Fjällbacka, hon var ju en tioårig flicka 1949 då en del av den första romanen utspelar sig.

De som läst och älskat dina tidigare böcker, kommer de trots allt känna igen sig?
Jadå, de jordnära karaktärerna tror jag inte att jag klarar att överge.  Det får gärna vara glitter men kvinnorna jag skriver om måste kunna smutsa ned sig. På ett hotell ska man klara att städa en toalett, vare sig man arbetar i husfrustaben downstairs eller är hotelldirektör upstairs.

Vad önskar du att man som läsare tar med sig när man läst Välkommen till Flannigans?
Längtan efter del två, haha. Men allvarligt. Jag själv slås av att vissa händelser i min bok är högaktuella även idag, nästan 60 år senare. Det är skamligt, men vi behöver en påminnelse om att vi inte har kommit längre med vissa saker.

Vad gör du helst när du inte skriver?
Jag skriver jämt, så jag förstår inte frågan. :)

Vad ger dig inspiration och energi?
Jag läser, tittar på tv-serier, filmer. Allt som har en dramatisk kurva intresserar mig. Men jag stjäl aldrig idéer, det är det bara lata författare som gör. Energi får jag av olika saker. Ibland ensamhet, andra gånger av vänner, resor eller min son som ju är vuxen nu. Sedan älskar jag mitt jobb, och det är också inspirerande.

Berätta något om dig själv som du inte tror vi vet?
Jag tror inte att ni vet att jag kan spela Askungen tvåstämmigt, med en blockflöjt i varsin näsborre.

Till sist: har du något boktips att dela med dig av som du tycker att alla borde läsa?
Alla borde läsa Stolthet och fördom av Jane Austen.