Stina Jackson: "Jag var oerhört nervös när jag skickade Ödesmark till min förläggare."

Berätta om nya boken Ödesmark.
Ödesmark är en berättelse om Liv, en trettionånting kvinna som bor kvar i sitt barndomshem tillsammans med sin åldrande far och tonårsson. De utgör en säregen liten familj som har många ögon på sig, inte minst för att fadern sitter på en beryktad förmögenhet. Liv drömmer om ett annat sorts liv, om frigörelse, men har inte lyckats ta steget fullt ut.
Här möter vi också Liam, en ung pappa som försöker bryta sig loss från ett liv av kriminalitet och droger, men vars äldre bror ständigt drar honom tillbaka till det gamla livet. Ödesmark handlar väldigt mycket om just kampen att våga bryta mönster och ta makten över ens eget liv. Om hur oerhört svårt det kan vara att vända ryggen åt gamla lojaliteter och kanske till viss mån även den egna familjen. Om hur platsen och ursprunget formar oss. Eftersom jag själv har lämnat min födelseplats var jag väldigt intresserad av att grotta ner mig i någon som gjort precis tvärtom, någon som stannat. Jag har funderat mycket kring krafterna som håller oss kvar,  som rotar oss, och sen har jag givetvis dragit det till sin spets lite i den här berättelsen.

Ödesmark är en helt fristående bok, men jag tror och hoppas att de som läst Silvervägen kommer att känna igen sig.

Vad önskar du att man som läsare tar med sig efter att man läst Ödesmark?
Min önskning är att läsaren känner något när sista sidan är läst. Att berättelsen får leva kvar i tanken en stund.

Din debut Silvervägen blev ju en omåttlig succé bland både läsare och kritiker. Hur har det känts att skriva efter det? Mest pepp eller press?
Det har definitivt funnits stunder när framgången känts förlamande. Lyckosamt nog har det inte känts svårare att skriva, men det har definitivt känts jobbigare att visa vad jag skrivit för andra efter Silvervägen. Jag var oerhört nervös när jag skickade Ödesmark till min förläggare för första gången. Med första boken fanns det ju inga förväntningar alls när jag skickade in manus, men det fanns det plötsligt nu. Och den insikten har lett till en del ångest, för jag vill ju inte göra någon besviken.

Men framförallt har jag känt en stor glädje och tacksamhet att Silvervägen nådde så otroligt många läsare. All den kärlek som boken fått har verkligen gett mig modet och viljan att sträva vidare och att försöka utvecklas och bli bättre. Jag har ju så många berättelser som vill ut. För mig är det inte ett val att skriva, det är ett måste.

Som sagt, två utgivna böcker nu, varav den första flerfalt prisbelönt. Känner du dig på riktigt som en författare nu?
Jag tror faktiskt det, även om jag sällan vågar presentera mig själv som sådan. 

Båda dina böcker utspelar sig i Norrbotten, där du är uppvuxen, och du beskriver miljöerna på ett sätt som gör att man längtar efter att besöka dem i verkligheten. Hur kommer det sig att du valt att förlägga handlingen i båda böckerna där? Är det hemlängtan? 😊
Att lämna sitt ursprung är att förlora en del av sig själv. Även om man givetvis också berikas oerhört mycket så finns det alltid en känsla av förlust, av att man har någonting viktigt inuti sig som man inte får utlopp för. En känsla av att människor runt omkring inte riktigt vet vem man är. En identitetskris, helt enkelt, på gott och ont.

Här i USA känner jag ofta att jag går omkring med en hemlig värld inuti mig. En svensk värld. En västerbottnisk värld. Och det är den världen jag utforskar i mina böcker – jag har insett att jag försöker återerövra mina rötter i mitt skrivande. Att jag försöker skriva mig hem. Samtidigt som det amerikanska givetvis färgar av sig.

Jag tror att platserna där vi växer upp för alltid präglar oss. De lever i oss. Trots alla år utomlands så lever Norra Västerbotten så starkt i mig – årstidernas skiftningar, ljuset, mörkret, lukterna. Platsen är lika viktig som människorna vi har omkring oss under uppväxten, den sätter sina spår. Den lever kvar i oss. Och jag tror det är viktigt att återvända även om man lämnat. Speciellt om platsen sjunger så starkt i en.

Kommer vi få läsa något av dig framöver som utspelar sig i Colorado, där du bor nu?
Jag hoppas det! Jag har en massa idéer och tankar kring berättelser som utspelar sig på denna sidan av pölen. Men det är något med att fysiskt befinna sig på en plats som gör det svårare att skriva om den, så vi får se.

Vad gör du helt när du inte skriver?
Läser, styrketränar, promenerar med hunden och lyssnar på musik.

Slutligen: har du några riktigt bra boktips du vill dela med dig av till våra medlemmar?
En bok jag läste nyligen och tyckte mycket om är Köttets tid av Lina Wolff. Jag älskar hennes egensinniga ton och mustiga sätt att berätta. En njutning att läsa!  

Tack, Stina!

Läs mer om Ödesmark här 

Topplista