Jan-Philipp Sendker: "Det finns ingen starkare kraft än kärleken och inget ämne är mer spännande"

Jan-Philipp SendkerHur ser en helt vanlig arbetsdag ut för dig?
Efter att jag skjutsat min dotter till skolan äter jag frukost och läser New York Times i minst en halvtimme. Det är en av de saker jag gillar allra bäst att göra, trots nyheterna sällan är goda… Vid 10-tiden sätter jag mig vid mitt skrivbord, lyssnar på klassisk musik ochläser det jag skrev dagen innan och försöker komma i rätt ”mood”. Det kan ta allt ifrån tio minuter till tre timmar… och på tiden som finns kvar sedan skriver jag. Arbetsdagen slutar vanligtvis vid 18-tiden. Om jag lyckas skriva en bra sida på en dag är jag nöjd, men vissa dagar skriver jag mer och vissa skriver jag mindre.

Ditt tidigare arbete var som journalist, saknar du det någonsin?
Nej, inte alls. Det var fantastiskt då, jag bodde i New York och Hong Kong och jobbade som utrikeskorrespondent men det var alltid tillfälligt. Jag har velat bli författare sedan jag var barn. Just nu gör jag vad jag har velat göra hela mitt liv.

Du kämpade länge med att få din första roman – Konsten att höra hjärtslag – utgiven. Berätta hur du slutligen lyckades.
Det var egentligen inte så svårt att få den utgiven i Tyskland, bara att få den översatt och utgiven på engelska sedan. Det tog mig tio år av kämpande och uthållighet. Jag fick hitta en egen översättare och betala honom ur egen ficka, arrangera ett antal resor fram och tillbaka till New York. Men efter otaliga nej tack och slutligen lite tur så hittade jag mitt amerikanska förlag. Ge aldrig upp, helt enkelt! 

Det är inte så vanligt med manliga författare som skriver om kärlek. Är du själv förvånad över ditt val att göra det?
Nej, absolut inte. Det finns ingen starkare kraft än kärleken och inget ämne är mer spännande. Kärleken är den djupast rotade känslan vi människor har.

Vad är din relation till Burma och Kina?
Jag förälskade mig och som det är när du är kär, så är det svårt att förklara varför. Speciellt när objekteten för kärleken är så olika som länderna Burma och Kina. Jag antar att jag innerst inne fortfarande är ett nyfiket barn som vill veta ”Varför?”, ”Hur?” och ”När?” och i de här länderna är väldigt lite bekant och som det jag är van vid. Jag lär mig konstant nya saker både om länderna och om mig själv. Jag utmanas ständigt och det får mig att känna mig levande.

Är någon av dina romaner eller berättelser i dem tagna från verkligheten?
Ja och nej. Jag har gjort väldigt mycket research kring Asien. Jag bodde i Hong Kong i fyra år, jag har rest till Kina säkert fyrtio eller femtio gånger och hört otaliga berättelser. På ett sätt eller ett annat så har det såklart påverkat det jag skrivit, även om det är fiktion i slutändan.

Ensamhetens språkEnsamhetens språk är andra delen i en trilogi. Vad fick dig att börja skriva spänning?
Jag ser dem inte riktigt som spänningsromaner. Jag använder spänningsvinkeln för att leda läsaren genom boken men för mig är trilogin mycket, mycket mer. Den är väldigt personlig och känslosam. Den berättar en mans resa från hans mörkaste timmar tillbaka till livet. Den är också full av kinesiska personporträtt som vi har så mycket gemensamt med. Vi kan dela deras smärta, deras ilska, deras önskningar, deras hop och deras otroliga mod. Jag hoppas att läsarna känner med dem och samtidigt lär sig något och dagens Kina.

Finns det några likheter mellan dig huvudpersonen Paul Leibovitz?
Ja, Han var tidigare journalist, precis som jag. Han bor på Lamma I Hong Kong och det gjorde jag med. Han är ändlöst fascinerad av Kina, precis som jag. Han är filantrop, och oavsett hur svårt det är ibland så är jag också det. Men jag hoppas verkligen att jag inte är lika svår att vara med som han är.

När var du senast i Asien? Behöver du återvända för att samla fakta?
Jag svarar faktiskt på den här mailintervjun från Kalaw i Burma. Jag är här och gör research inför min tredje Burma-roman. Inför varje Burma- eller Kinaroamn reser jag två eller tre gånger till de länderna för research. Det är jätteviktigt för mig, annars skulle inte böckerna kunna vara så autentiska. Jag är från Tyskland, så det krävs inte bara en massa fantasi utan också ordentlig research för att skapa trovärdiga asiatiska karaktärer.

Du har besökt Sverige ett par gånger. Vad är ditt starkaste intryck av Sverige.
Ja, det har varit ett par besök och jag gillar Sverige väldigt mycket. Det enkla, trevliga folket och den vackra naturen. Mitt starkaste intryck var hur vacker och charmigt Stockholm var och hur god maten var.

Känner du till några svenska författare?
Självklart! Min favoritförfattare genom alla tider kommer från Sverige; Astrid Lindgren!

Du skriver på nästa Burma-roman just nu. Berätta!
Ja, jag jobbar på att avsluta den tredje Burma-romanen. Jag vill verkligen veta hur historien om Julia och Thar Thar slutar och det enda sättet att göra det är att skriva den.

Tack, Jan-Philipp!