Maria Adolfsson: "Jag minns egentligen aldrig i efterhand hur eller när jag kom på en idé, eller formade en karaktär"

Adolfsson Maria Adolfsson fick 2017 ett stort genombrott med Felsteg, den första boken om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby i den fiktiva önationen Doggerland. Nu är hon äntligen tillbaka med uppföljaren - Stormvarning. 

Stormvarning utspelar sig i Doggerland. Vad är det för ställe?
Mitt Doggerland är ett land som bara existerar i min egen fantasi. Det är en liten ö-nation som ligger mitt i Nordsjön, mellan Skandinavien och Storbritannien. Fram till för tio tusen år sedan fanns i verkligheten en stor landmassa här, som förband de brittiska öarna med kontinenten. Man kunde då i princip gå torrskodd från Skottland till t ex Danmark eller Nederländerna. De sista resterna av denna landmassa tros ha förstörts av en jättelik tsunami och ligger under vatten. Jag leker i mina böcker med tanken: ”Hur hade det varit om allt inte hade försvunnit. Tänk om det fortfarande skulle finnas ett litet land kvar. Hur skulle det se ut? Kulturen, naturen, människorna...”

Du har alltså skapat ett helt nytt land för dina deckare. Hur har du gått tillväga för att bygga upp öriket?
Jag har försökt föreställa mig hur en blandning av olika kulturer och naturscenerier skulle kunna se ut. En blandning av det skandinaviska och det brittiska, med inslag från kontinenten, framför allt Nederländerna.

Jag fick en längtan till Doggerland när jag läste Stormvarning. Vad tycker du själv är härligast med miljön? Skulle du vilja bo där?
Jag bor redan där! Åtminstone de perioder då jag skriver. Ser inom mig precis hur det ser ut, så det känns lite som att jag faktiskt är på plats. För mig blir det lite som om jag vore en upptäcktsresande, som utforskar ett nytt land. Storögt betraktar allt och lär känna befolkningen, studerar sedvänjor, naturen och kulturen.

Din huvudperson Karen Eiken Hornby är en ovanlig sympatisk kriminalinspektör. Är hon lik dig eller någon du känner? Hur formade du henne?
Hon är nog en blandning av många. Visst har hon drag av mig, men även av människor jag stött på genom livet. Jag minns egentligen aldrig i efterhand hur eller när jag kom på en idé, eller formade en karaktär. Det  blir mer som att de växer fram och presenterar sig för mig medan jag skriver. Det jag bestämt på förhand var att Karen inte skulle vara alltför ung. Hon måste ha levt och ha en historia med sig in i böckerna.

Och så spänningen… Jag satt som på nålar under upplösningen. Har du någon litterär förebild när det gäller att skapa det där nervpirrande drivet? Varifrån hämtar du inspiration?
Naturligtvis läser jag mycket själv - deckare ibland, men mycket annan skönlitteratur också. Men någon särskilt förebild har jag inte. Tror jag har en väldigt stark förmåga att ”leva mig in” i olika situationer. Nästan som om jag själv verkligen är på plats när det händer. Glömmer då tid och rum och kan faktiskt skrämma mig själv rätt rejält.

Blir det en fortsättning på Stormvarning? Får vi återvända till Doggerland?
Jag har så smått börjat förbereda bok nr 3. Jag har ramhandlingen klar för mig och nästa steg blir att i tanken ”resa till Doggerland” för att skriva på plats!

Tack, Maria! 

Maria Adolfsson