Anders Roslund: "Ibland tror jag att kriminalkommissarie Ewert Grens finns på riktigt"

Anders Roslund, född 1961, startade SVT:s Kulturnyheterna och har publicerat tio kriminalromaner. han har tilldelats International Dagger för bästa europeiska krim, Konomyspriset för bästa asiatiska krim, Glasnyckeln för bästa nordiska krim och priset för Bästa svenska kriminalroman. Nu är han tillbaka med ännu en gastkramande deckare som vår redaktör Dominique beskriver som en av 2019 års Måste-läsa-böcker.

Jamåhonleva är den nionde boken i serien. Hur många fler böcker blir det om Piet Hoffmann och Ewert Grens?
Alltså, ibland tror jag ju att kriminalkommissarie Ewert Grens finns på riktigt. Tills den där bussen som jag inte såg för att jag stod och dagdrömde tvärbromsar och jag rodnande kliver in i den andra verkligheten. Men det har aldrig varit meningen att Grens skulle bli huvudperson. Han har i varje bok varit nummer två, alltid har någon annan – ibland gärningsmannen, ibland offret, ofta båda på samma gång – varit nummer ett. Och när den bråkige men också lite älskvärde (ungefär som jag, hoppas jag, inte bara bråkig) Grens fortsätter komma tillbaka blir han förstås också en nummer ett, samtidigt. Infiltratören Piet Hoffmann klev in i serien – en bokserie i bokserien – genom Tre Sekunder, Tre Minuter, Tre Timmar och nu Jamåhonleva (som fiffigt nog utspelas under tre dagar), för trots att böckerna om Grens var skrivna precis som jag ville, saknade jag något: karaktären som kunde ta berättelserna till ytterligare miljöer och världar dit vår kriminalkommissarie inte på ett naturligt och trovärdigt sätt kunde nå. Hoffmann och Grens har ett gemensamt äventyr kvar, den berättelse jag är halvvägs inne i nu, som inte kommer heta Tre År men där tre år är skillnaden mellan liv och död, precis som tre dagar är det i Jamåhonleva. Sedan, efter den, vet jag att jag har minst en bra idé till med bara Grens. Och sedan …

Inledningen  på Jamåhonleva är väldigt stark, skrämmande (ja resten av boken också, men just de första sidorna, när den lilla 5-åriga flickan hittas i lägenheten). Hur kom du på denna inledning?
Tack. Stark, skrämmande men också – tycker jag fortfarande själv, märkligt nog, jag som egentligen är ödmjuk – himla spännande. Men det går inte att förklara hur jag tänkte utan att spoila allt, utan att öppna dörren och avslöja vad som finns på andra boksidan. Och det vill jag ju inte. Och förmodligen inte heller blivande läsaren.

Hur mycket av dig själv finns hos Piet eller Ewert?
Böcker är fantastiska, de har en egen tideräkning. När vi och jag började skriva om Grens så var han minst femton år äldre än vad jag själv var. Och nu – nu är vi snart jämngamla! Och förstås – inuti såväl Ewert Grens som Piet Hoffmann finns det mycket Anders. Jag har levt med dem så länge. De är båda rastlösa, det är jag, de är båda doers, det är jag, det är båda lika delar krångliga och trivsamma och det är nog jag med. Sedan vill jag förstås vara lika farlig som Hoffmann och lika driven som Grens, men så är det kanske inte alltid. Dessvärre har jag förmodligen en del av deras dåliga sidor också, Grens mörker och Hoffmanns behov av kickar och bekräftelse.

Gillar du själv Siw Malmquists låtar?
När jag var sju år fick jag min första grammofon. En sådan där liten låda med locket som högtalare som man fällde upp och ställde bredvid. Jag skulle också få min första skiva. Och eftersom jag var himla tuff ville jag ha tuff musik med tuffa långhåriga killar. Och vad fick jag? En singel med Siw Malmkvist. Som jag fortfarande har kvar och nu sitter på väggen framför mig när jag skriver. Tänk om jag vetat att jag som vuxen skulle återvända till Siwan, göra henne till den enda levande personen bland massa fiktiva karaktärer? Jag var SÅ orolig om vad hon skulle tycka och protesterade högt när förlaget vill skicka böckerna till henne. Och denna underbara lättnad när jag läste i en tidning att Siw, utan att veta att hon var med, hade köpt första boken och gillade den. Numera har vi träffats flera gånger och jag gillar både henne och hennes musik skarpt.

Vet du redan när du börjar skriva hur berättelsen ska sluta eller är det något du kommer på efterhand? Hur går skrivprocessen till? Hur/varifrån får du dina idéer?
Jag vet alltid hur boken ska sluta när jag börjar skriva. Jag säger som Henning Mankell: någon som reser sig upp på ett bröllop och börjar hålla tal och inte vet vad han eller hon ska berätta och vart berättelsen är på väg, blir ofta inte så rolig att lyssna på. Så slutet, och stora delar av ploten, skelettet, är alltid klart vid första tangenttrycket – sedan, förstås, inom den tänkta ramen vinglar jag hit och dit och hittar hela tiden på nytt och kastar bort igen, det är ju det som är den roliga resan när karaktärer påverkas och bär sig åt på ett sätt jag inte riktigt räknade med, men faktiskt varje gång hittills – elva romaner – har det slutat ungefär som jag tänkte mig från början.

I augusti har filmatiseringen av Tre sekunder premiär med Joel Kinnaman. Har du sett något av filmen?
Efter nio långa år i Hollywood, ska äntligen filmen visa upp sig. Kriminalkommissarie Ewert Grens heter numera Edward Grens och jobbar på FBI i stället för Citypolisen, och ungefär så tycker jag filmmakarna har mött boken: nödvändiga men respektfulla justeringar. Jag har faktiskt tjuvkikat på en sådan där länk öppen i tolv timmar på min köks-tv med kasst ljud, och det kändes riktig bra, även om jag sannolikt är den människa i hela världen som är sämst på att avgöra det, med allt i mig, liksom.

Läste att du skrivit manus till en kommande tv-serie som är baserad på din bok Box 21?
Ja! Så roligt det är när också lite äldre böcker med historier jag fortfarande brinner för får nytt liv och når en ny publik. Viaplay Original gör fyra säsonger av fyra Roslund & Hellström-böcker – sex episoder vardera – och inleder med Box 21. Som just nu filmas för fullt i Rumänien och Sverige. Hälften av avsnitten har jag skrivit manus till tillsammans med Stefan Thunberg, och det var härligt att få följa med Grens och Lydia och de andra till filmvärlden.

Du/ni har nominerats till ett antal pris, vunnit flera stora deckarpriser, (International Dagger för bästa europeiska krim, Konomyspriset för bästa asiatiska krim, Glasnyckeln för bästa nordiska krim, priset för Bästa svenska kriminalroman och ges ut på 36 språk)  nu blir det både film och Tv-serie på några av böckerna. Finns det något mer på "önskelistan"? Något du ännu inte uppnått gällande ditt författarskap?
När jag började skriva tänkte jag att det vore fantastiskt att någon gång i en mycket diffus framtid få stå längst till vänster i fönstret på Kristianstad Bokhandel. Och på något sätt finns jag fortfarande kvar där. Det är allt jag drömmer om – bli utgiven, läst. Allt det andra är sådana där oerhört glansiga och vackra julklappar med slingriga snören runt som gör mig uppriktigt glad och stolt och den här långa skrivresan ännu mer spännande, men det förändrar inget i det underbara i att få sitta och flytta kommatecken och punkter. Det är nog det jag vill uppnå. Att igen och igen bära omkring ryggsäcken med tankar och ord som en dag blir en bok.

Vad läser du just nu?
Inger Alfvéns Tvilling – hon är inte bara sedan många år en av mina favoritförfattare, hon är också min granne som jag numera småpratar med i trapphuset.

Tack, Anders!