När ljusen tänds
Kartonnage
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Fira jul i 1850-talets Gamla Stan – med läsning som värmer hjärtat
Året är 1858 och julen närmar sig. Gamla stan, eller Staden, som den kallas av de som bor där, är vit av snö och fylld av förväntan inför festligheterna. Torgen fylls av marknader, dofterna av saffransbröd och vört. Tiden för överflöd är här! Men alla är inte lika drabbade av julstämning ...
Det är kallt och mörkt i den lilla kammaren intill Järntorget. En ensam, fladdrande låga kastar skuggor på väggarna när Sara förbereder sig för decembers bittra kyla, ensam för första gången. Hennes far har gått bort och lämnat henne att sköta både bageriet och julen på egen hand. ”Det här är för dig, far,” viskar hon i mörkret innan hon tar itu med sitt arbete. Utan honom, och hans sätt att charma varje kund som klev in genom dörren, känns allt plötsligt hopplöst. Skulderna hopar sig och innan sista advent måste hon få ihop tvåhundra riksdaler, annars mister hon både hem och levebröd.
Några gränder bort bor nyinflyttade Aurora. Dottern till en förmögen familj som flytt ett påtvingat äktenskap för att följa sin passion. Hon har valt konsten framför tryggheten. Nu måste hon visa att viljan räcker, när vintern är lång och ensamheten stor.
I samma stad vandrar journalisten Victor genom snön med händerna djupt i fickorna och ett gnagande samvete. Han förväntas skriva om skandaler, skvaller och herrskapets nöjen. Men i hans anteckningsbok växer en annan berättelse fram, om stadens hungriga och bortglömda. Hans morbror han lärt honom att han ska tänka med huvudet, inte låta hjärtat ställa till det, och nu spökar förnuftet inom honom. När han möter Sara och Aurora, finner han dock att även hjärtat tvekar när han ska välja mellan trygghet och passion, mellan en bagare och en konstnär.
Bageriet blir till en tillflykt i mörkret, en plats där värmen fortfarande lever. Där finner villrådiga konstnärer, trötta journalister och svältfödda barn ett andrum. Och i doften av nybakat växer något oväntat fram. Som flätorna på brödet Sara bakar vävs deras liv samman, och i varandra finner de det de saknar mest: hopp, gemenskap och modet att värna om julens sanna mening – att se de som annars blir osedda.
Felicia Welander
Felicia Welander, född 1973, debuterade 2015 och har sedan dess skrivit flera populära romaner och ljudföljetonger. Felicia är magister i lingvistik och skriver bäst med en hund vid fötterna och utsikt över en vacker sjö. Hon bor och verkar i Stockholm och Bollnäs.
Fira jul i 1850-talets Gamla Stan – med läsning som värmer hjärtat
Året är 1858 och julen närmar sig. Gamla stan, eller Staden, som den kallas av de som bor där, är vit av snö och fylld av förväntan inför festligheterna. Torgen fylls av marknader, dofterna av saffransbröd och vört. Tiden för överflöd är här! Men alla är inte lika drabbade av julstämning ...
Det är kallt och mörkt i den lilla kammaren intill Järntorget. En ensam, fladdrande låga kastar skuggor på väggarna när Sara förbereder sig för decembers bittra kyla, ensam för första gången. Hennes far har gått bort och lämnat henne att sköta både bageriet och julen på egen hand. ”Det här är för dig, far,” viskar hon i mörkret innan hon tar itu med sitt arbete. Utan honom, och hans sätt att charma varje kund som klev in genom dörren, känns allt plötsligt hopplöst. Skulderna hopar sig och innan sista advent måste hon få ihop tvåhundra riksdaler, annars mister hon både hem och levebröd.
Några gränder bort bor nyinflyttade Aurora. Dottern till en förmögen familj som flytt ett påtvingat äktenskap för att följa sin passion. Hon har valt konsten framför tryggheten. Nu måste hon visa att viljan räcker, när vintern är lång och ensamheten stor.
I samma stad vandrar journalisten Victor genom snön med händerna djupt i fickorna och ett gnagande samvete. Han förväntas skriva om skandaler, skvaller och herrskapets nöjen. Men i hans anteckningsbok växer en annan berättelse fram, om stadens hungriga och bortglömda. Hans morbror han lärt honom att han ska tänka med huvudet, inte låta hjärtat ställa till det, och nu spökar förnuftet inom honom. När han möter Sara och Aurora, finner han dock att även hjärtat tvekar när han ska välja mellan trygghet och passion, mellan en bagare och en konstnär.
Bageriet blir till en tillflykt i mörkret, en plats där värmen fortfarande lever. Där finner villrådiga konstnärer, trötta journalister och svältfödda barn ett andrum. Och i doften av nybakat växer något oväntat fram. Som flätorna på brödet Sara bakar vävs deras liv samman, och i varandra finner de det de saknar mest: hopp, gemenskap och modet att värna om julens sanna mening – att se de som annars blir osedda.