Det doftar vår när Lisbeth svänger in på landsvägen mot Frillesås. Hon har kört fortare än förväntat och unnar sig att ta den slingrande omvägen förbi Jans ägor. På avstånd ser hon bygdens mest eftertraktade ungkarl rida på sin ståtliga valack. Jan är oborstad, frispråkig och bufflig – men snygg. För några år sedan kärade Lisbeth ner sig i honom och blev olycklig. Men den känslostormen är över och de har inlett en trevande vänskap, som får god hjälp av att Jan är en hejare på att baka äppelpaj.

Till slut är Lisbeth framme vid sitt hus, och som alltid blir hon varm i hjärtat av anblicken. Det kanske inte ser mycket ut för världen. Ett litet trähus med knotiga äppelträd i trädgården och en husmås som dyker upp då och då. Men det är hennes!

Dörren öppnas och Tobbe kliver ut med en grytvante på handen. Han är duktig på att laga mat och nu vaknas pasta med havskräftor, vitt vin och hemlagad hjortronglass. Lisbeth slås av hur oansenlig han ser ut med sitt ljusa hår och sina jeans. Men när Tobbe ler händer något. Hon får känslan av att vara utvald och att det inte finns någon annanstans han hellre vill vara.

Tyvärr spricker den känslan redan innan hon fått smaka på glassen. Tobbe förklarar att han inte kan spendera helgen som planerat med Lisbeth eftersom hans exfru behöver hjälp. Hon ser ner i bordet för att dölja besvikelsen. Det är inte första gången …

Och en olycka kommer sällan ensam. Det nyinflyttade unga paret i huset bredvid Lisbeths visar sig vara allt annat än trevliga. Dessutom skaffar de raskt ett hönshus och en tupp som gal så att Lisbeth blir galen!

När det dessutom börjar gå illasinnade rykten om henne på skolan så går vårglädjen ur Lisbeth. Då dyker Jan upp som en räddare i nöden …