Hanna Back fryser i lägenheten där flyttlådorna fortfarande är ouppackade. Hon vantrivs här och längtar tillbaka till våningen hon blev tvungen att sälja. Hon som varit en framgångsrik, välkänd journalist på Göteborgs-Bladet blev genom sin tidigare chefs tjuvknep plötsligt uppsagd på dagen och måste skaffa både ny bostad och inkomstkälla. Att få jobb på en annan tidning är näst intill omöjligt, därför är hon nu civil utredare på Göteborgspolisen.

Uppkrupen i soffan med en filt tar hon mobilen och överväger att ladda ner Tinder, men ett sms får henne att glömma allt annat: ”Såg du att en tysk pojke försvunnit? Tänkte på dig. Hade inte du en sån story? Kram Mimmi”

Ett av de sista jobb Hanna gjort som journalist var en artikel om en drunkningsolycka. Två vittnen hade hittat en kropp i vattnet i Rosenlundsån i början av sommaren. Den avlidne var en 14-årig pojke från Tyskland och eftersom han haft passet i fickan och hittades nära Stena Linjes terminal antog man att han skulle åkt med båten till Kiel som skulle avgått samma kväll.

Hanna går in på länken som Mimmi skickat och kommer vidare till Göteborgs-Bladet. ”12-årig pojke försvunnen”. Pojken har varit borta i två dygn, men nu är det inte sommar som för ett och ett halvt år sen. Det är mitt i smällkalla vinter. Och det märkligaste av allt. Även den här pojken sägs vara från Tyskland.

Trots att Hannas chef uttryckligen säger åt henne att låta bli, börjar hon i hemlighet undersöka kopplingen mellan de båda tyska pojkarna. Och ju djupare hon gräver, desto mörkare blir sanningen. Plötsligt har hon kommit lika ofattbar som iskall ondska på spåren.

Samtidigt kontaktas Hanna av personer från sitt eget förflutna. De som hon svurit att aldrig någonsin tala med igen. Snart är hon indragen i ett skeende hon inte kan kontrollera ensam …