Rom, augusti 1956. Värmen ligger tung över Roms gator och Tiberns vatten glittrar inbjudande i himmelsblått. Florrie har badat i floden en gång, när hennes nyfikenhet och intresse för mordgåtor ledde till att hon själv hamnade i stor fara.

Nu i värmeböljan är tillvaron betydligt lugnare. Hon hyr ett litet rum på en av Roms kullar, skriver deckarrecensioner och har ibland sällskap av hyresvärdinnans stora katt som kommer och går lite som hon vill. Florries italienska är inte den bästa och därför blir hon glad när hon springer på en bekant från Sverige som tar med henne till en trattoria där de sitter i skuggan, dricker svalt vin och pratar gamla minnen. Hon och Bertil var studiekamrater och han är i Rom för att arbeta med en prestigefylld utgrävning. Det blir ett kärt återseende och när de skiljs åt bjuder han in henne till ett cocktailparty på Svenska institutet där han bor i ett stort vackert hus i utkanten av Borgheseparken.

Där träffar hon en handfull svenska arkeologer och sekreteraren Vera, en riktig toppsnäcka som dessutom är insatt i institutets alla hemligheter. När Bertils fru Brittis kommer skärper han till sig, men det är ändå uppenbart för alla som är där att han är svårt förtjust i den vackra Vera.

Kvällen får ett abrupt slut när det uppdagas att värdefull keramik har försvunnit från utgrävningsplatsen. Vem kunde ligga bakom?

Florries egen Watson från vårens bussresa, adjunkt Georg Brandt, dyker upp när sällskapet gör en utflykt till utgrävningsplatsen för att undersöka saken närmare. Så blåser sciroccon upp, och plågade av den heta vinden ställer hennes nya vänner till det rejält. Under en livlig festkväll haglar anklagelser om otrohet och andra sorters svek. Låg det någon sanning i vad som sades medan vinglasen tömdes? Nästa morgon är en av dem död. Polisen är övertygad om att det rör sig om en olyckshändelse men Florrie misstänker att det finns en mördare bland dem …